Gick till Ingarvet igår för att spana lite på PMU och Ta till Vara. Hittade inget på PMU men istället blev det två böcker på Ta till Vara och ett spel därifrån.
Månad: april 2017
Lärare: Att mingla med skolorna i Falu kommun, för att spana in nya möjligheter.
Igår hade Falu kommun mingel med sina kommunala skolor för att locka dit ny personal. Jag bestämde mig för att gå dit, och det ångrar jag verkligen inte. Jag fick en goodiebag från Lärarnas riksförbund och även en Powerbank från Lärarförbundet, förutom det fick jag en scarf från Falu kommun och massor med broschyrer från de olika kommunala skolorna här i kommunen.
Nu kanske någon börjar undra över varför jag var där, jag har ju ett jobb? Det har jag absolut, dock ser det ut så här i läraryrket att vill man höja lönen lär man röra på sig. Vill man utmanas och utvecklas som lärare är det också bra att röra på sig. Jag har nu jobbat på samma arbetsplats sedan jag fick min examen.
Det är ju lite som intresseanmälan jag har ju inte bytt jobb för det, men visst jag kan inte hålla tillbaka med att jag skulle uppskatta lite högre lön och att kunna gå eller cykla till jobbet på dagarna.
Föreläsningsdag: Vit makt-miljö och rasism inom Sverige på Högskolan Dalarna.
Idag fick jag se Landshövdingen Ylva Törn föreläsa. Det var även Angelica Andersson från Dalarna Mot Rasism, Haisam A Rahman. Samt Heléne Lööw från Uppsala Universitet. Det här var en otroligt givande arbetsdag för mig, och så här efteråt önskar jag någonstans att alla lärarkollegor jag har fått tagit del av denna föreläsningsförmiddag för jag fick verkligen så mycket mer kunskap än jag hade tidigare.
Ibland blir jag oerhört glad när jag hittar föreläsningar så där som bara lockar, det är viktigt att som lärare vara uppdaterad tycker jag. Att ha kunskap om saker och aldrig sluta lära sig nya saker eller tro att man kan något. Jag brukar nämligen tänka att jag inte kan ett skit, på så vis är jag alltid villig att lära mig mer. Samtidigt som jag har en bank av fakta och kunskaper som jag gärna delar med mig av. Men jag tänker liksom att så länge jag känner att jag inte kan något kommer jag vilja lära mig mera och utvecklas. Låter det konstigt? Kanske, det är så men det är så jag fungerar.
24 år sedan min pappa dog.
Jag och pappa.
Idag är det alltså 24 år sedan min pappa dog. Verkligen alldeles för tidigt för att dö när man tänker på saken. Han var ju bara 39 år när man lämnade jordelivet för gott.
Pappa läser för mig och min lillasyster.
Kanske är det någon som undrar över varför jag skriver om honom på årsdagen varje år. Det är ju mer tid han varit död i mitt liv än han levt. Jag har ju levt utan pappa större delen av mitt liv. Jag minns honom knappt längre, eller ja jag minns saker och detaljer. Men inte hur han skrattade, hur hans röst lät eller hur han rörde sig.
Pappa och alla sina fyra barn.
Jag snuddar vid minnen ibland, men det är inte så där väldigt ofta egentligen. Ju längre tiden går ju mindre minns jag. Det är väl så med tiden och minnen. Man minns mindre och mindre. Ändå är det som hans årsdag ändå får mig att tänka på honom. För jag tänker väldigt sällan på min pappa.
Pappa och hans hund Acke, strax innan pappa dog.
På ett vis kan jag ju inte föreställa mig ett liv med att ha en pappa, när jag inte haft någon under så många år. Jag har aldrig haft en pappa som inte uppskattat mina pojkvänner, eller en pappa som såg mig sluta sexan, nian eller som fick uppleva att bli biologiskt morfar.
Jag och mina syskon på pappas begravning.
Jag har aldrig fått uppleva att att berätta för min pappa att jag tagit lärarexamen eller är legitimerat mig som lärare. Jag har inte fått berätta för honom när jag tog mitt körkort och han har aldrig sett mig gråta av hjärtesorg eller annat. Han har helt enkelt aldrig fått uppleva mig mer än den korta tiden som jag var barn och endast nio år.
Idag har han varit död i tjugofyra år. När min mamma var 32 år så dog min pappa och hon blev helt ensamstående till 3 små barn, en nioåring, en femåring och en fyraåring. När jag tänker på hur ung mamma var när hon blev helt ensamstående kan jag inte annat en beundra henne. Tre små barn att ta hand om alldeles ensam, som tur var hade hon sina fantastiska föräldrar min underbara mormor och morfar. Pappa dog vid 39, en alldeles för ung ålder för att dö. Jag tänker på att jag var nio när han dog, alltså yngre än William är och jag var faderlös. Det är konstigt hur tiden har en förmåga att förändra livet för oss, tiden och livet det är inget vi kan styra över.
Utmattningssyndrom – En söndag när man bara är trött.
Det är söndag och fastän jag vet att jag haft helg så känner jag ändå något märkligt behov av att vilja fortsätta vara ledig. Jag är så trött, sovit på soffan och gått en tipspromenad. Det är min söndag, jag har inte orkat något annat.
Jag känner mig nedstämd och ledsen inombords idag. Sen så galet trött på det, som en extra börda eller en tung sten i ryggsäcken.
Man får känna så det vet jag, men det är så jobbigt att inte känna sig glad. Det är alldeles för mycket för min hjärna just nu. Hela den här veckan som varit, den var för mycket. Sen vetskapen om att planera framtiden. Tänk om framtiden bara kunde beställas av någon annan för en stund? Jag lyssnar till ljudet av vinden, trafiken och fåglarna och känner mig trött på val.
Baby, mamma och syskonfotografering igår.
Igår fick jag verkligen äran att fotografera måste jag säga. Lisas vän Maria hade frågat om jag ville fotografera henne tillsammans med hennes två små tjejer Joline och Linova.
Jag har ju bara fotograferingen som en hobby. Dock har det blivit mindre och mindre sen jag blev sjuk. Dock inser jag varje gång jag står med kameran att jag älskar ju det här. Det är roligt, jag blir glad av att fotografera och testa mig fram. Prova nya saker och utvecklas.
Sen är det dessutom en rolig utmaning att fotografera barn. Barn gör ju ALLTID precis som de själva vill. Det är jättekul, här känner jag dock att jag verkligen är glad över att både vara mamma själv och har haft småbarn, är storasyster till tre och både förskollärare och lärare. Man får liksom testa sig fram på roliga sätt för att få barnen att ställa upp.
Sen är det något speciellt med mammor och deras barn. Det är en kärlek man ser där, speciellt.
Jag fick verkligen prova massor igår, så det var jättebra. Jag hade verkligen jättekul måste jag säga.
Sen så roligt att få testa att ta syskonbilder för första gången. Verkligen roligt med två barn i bild att få trixa lite med. Men roligt var det, utmanande och för mig jättekul.
Lisas lilla Alice var så klart med hon också. Så Lisa fick så klart lite bilder på henne med.
Så nöjd i fin klänning om Lisa lånade av Maria.
Som jag skrev tidigare. Kärleken mellan en mamma och sitt barn, den skiner så igenom. Vilken otrolig kärlek det finns där, mammor riktigt lyser med sina barn.
Glädje, kärlek och skratt. Ett bra koncept när man är förälder och barn.
Tusen tack till Maria med sina barn som jag fick fotografera igår. Stort tack även till Lisa som följde med och att jag fick fotografera dig och Alice igen. Jag är så glad för detta!
Utmattningsyndrom – Varför människor tycks vilja förminska andras känslor.
Jag kommer säkert stöta mig med någon nu, men jag orkar inte bry mig. Som ni vet är mitt huvud fullt med tankar alltid, och något som jag tänk på sedan jag blev sjuk i hjärnan är vuxna människors förmåga att vilja förminska andras känslor. Kanske är det för att vi är inlärda från vi var barn att inte visa känslor? Så många säger ju till barn att ”det där var ju inte så farligt, när henom gråter över äpplet som ramlade ner i sanden”. Vi har liksom fått lära oss att stänga inne saker och verka så galet starka i alla lägen.
Det märks så tydligt nu efter den här terrorattacken i Stockholm, folk som skriver ”Ingen ska krossa oss”, ”Jag var förberedd på detta, det var väntat”, ”Vi reser oss igen” och annat klyschigt skit som jag bara känner blir som en gurka nerkörd i halsen på mig. Det är så lätt att skriva dessa ord för någon som mår bra, men för folk som mår dåligt på riktigt eller känner sorg. Är det här ett hån! De människor som nu förlorat en ”förälder, syskon, släkting, mor eller farförälder” tror ni verkligen att de känner sig glada över att just du var så förberedd på en terrorattack eller känner att ingen ska krossa er? Det står hela tiden om hur fina människor var igår?
Verkligen? Folk stod kvar och fotograferade och filmade, folk ville inte flytta på sig när polisen kom med avspärrning. Jag såg på SVT när man berätta hur hemskt det var att folk fick GÅ hem genom Stockholm igår. Seriöst hur hemskt är det att ta en promenad mot att förlorat den finaste personen i sitt liv?
Igår var det en terrorattack när jag betvivlade människans intelligensnivå, andra dagar är det folk som tränger sig i köer och sedan blir förbannade om någon säger ifrån. Andra dagar är det skitsnacket man hör om andra människor medan man själv sitter i ett hörn och bara lyssnar.
Det är kanske då man ska säga, ”Jag var inte förvånad över att folk snackade skit om mig, det hade jag redan räknat med” eller ”NU blir vi starka igen”.
Säga vad man vill om folks försvarsmekanismer, men har ni inget bättre att säga än att försöka förminska folks känslor, håll då bara käften…
Boktips – Ingenting och Allting av Nicola Yoon
Jag fick hem denna bok igår. Ser verkligen framemot att läsa den, jag har sett att filmen snart kommer på bio också. Känns lite som Förr eller senare exploderar jag. Jag tycker om ungdomsböcker, det är lättläst och man kan släppa all press en stund. Denna ser jag framemot att få läsa.
Misstänkt terrorattentat i Stockholm.
Mina tankar går alla dem som nu har förlorat en anhörig, offer eller liknade. Tänk vad ondska gör i vår värld, att dessa onda människor förstör vår värld. För det är ONDA människor som utsätter andra för såna här saker. Det skapar ondska och rädsla. Det är aldrig okej att utsätta människor för såna här saker, ingenstans i världen. Sen känns det naturligt mer nära i Sverige eftersom det är så nära.
My little pony pyjamas köpt på Lidl.
Jag köpte denna skönhet igår på Lidl i Borlänge. Så himla otroligt fin! Som pyjamasälskare och My little pony G1 samlare var det ju givet att köpa denna. Gissa vem som är gladast!
