För en månad sedan satt jag på Dala ABC för att skriva in mig för mina ätstörningar. Idag var jag då kallad för att få en bedömning på behandling. Även för att se vilken form av ätstörning jag lider av. Det visade sig vara bulimi utan självrensning. Det betyder med andra ord att jag har bulimi men inte kräks. Jag gör det visserligen ibland men det är ingen daglig sak, det sker men inte ofta.
Det är så skamligt att skriva om detta, att vid 34 års ålder sitta och berätta att man har en sjukdom som handlar om synen på sin kropp och ett behov av att alltid kontrollera maten. Jag har slutat umgås med människor, fått panik av att se gamla bekanta. Undvikt att gå på fester eller åka på resor.
Skamfyllt berättade jag idag om min längtan att inte bry mig om vågen. Varje morgon och ibland även kväll ställer jag mig på vägen, låter siffrorna berätta något för mig. Planerar mitt matintag efter dessa siffror, får ett kort glädjerus om vågen visar på minus och bestämmer mig för att äta ännu mindre just den dagen. Medan om det är åt motsatta håller känna mig fet och vidrig, och beslutar mig för att inte äta någonting.
Sedan utöver det så denna hetsätning. Lika lite som jag känner hungerkänslor, känner jag om jag är mätt. Jag kan med lätthet äta en stor påse godis utan att bli mätt, eller sluka en pizza. Det är som att min kropp helt saknar förmågan att känna mättnad. Jag kan även gå en hel dag utan att äta och dricka, eller varför ens gå på toaletten ändå känner jag ingen hunger eller törst.
Det känns fullt av skam att berätta detta, men första steget mot förändring är taget. Det skrämmer mig, första tillfället för självsvält bör ha varit runt 8 års ålder. Det är nästan hela min livstid.
Så bra att du fått en diagnos. Att erkänna problematiken för sig själv är ett bra steg i rätt riktning. Nu vet du vad du har att förhålla dig till och många uppskattar säkert att du delar med dig.
Ja det känns bra, då kan man ju ta sig mot att bli frisk. Men känns samtidigt tufft. Det kanske är så 🙂
Där lärde jag mig något nytt, när jag fick min anorexi förklarade det att enda skillnaden är att har man bulimi så kräks man. Men det är absolut inget att skämmas för, det finns många som ignorerar sin problematik hela vägen ner i graven så du ska faktiskt ha cred för att du tar tag i din problematik och är villig att göra en förändring till det bättre. Hoppas du får den hjälpen du behöver nu hörru, det är du värd ❤
Jag trodde också att bulimi = kräkningar men var spännande att få lära mig något nytt :D. Tack fina du <3
Hoppas du får bra hjälp med dina ätstörningar och får en normal självbild av din fina kropp.
Det hoppas jag på, det känns som det kan bli så i alla fall 🙂
Jag tycker du är modig som tar hjälp, det sista du ska göra är att känna skam, spelar ingen roll om du är gammal eller ung. Var istället stolt över att du tar tag i det.
Det sista du skrev om att inte känna hunger eller mättnad kunde varit jag. Jag kan alltid äta, men jag kan alltid tränga bort hunger.
Kanske jag blir så fundersam på om man är modig :). Tack <3
Jag tycker du är jättestark som dels har tagit tag i det och sökt hjälp men också vågar dela med dig här i bloggen. Tror att många blir hjälpta av att det blir mindre tabu att prata om ätstörningar. ?
Tusen tack <3
Du behöver inte skämmas! Det är bra att du väljer att ta hjälp och vill må bättre bara att berätta detta är ett steg till att må bättre. Kram jag tror på dig! 🙂
Tack <3
Kramar till dig!! Och stort lycka till. Jag hade själv en period i mina tonår då jag vägde på tok för lite och dessa tankar kring mat finns idag som strax över 40 fyllda alltid där, skillnaden är att jag lärt mig hur de ska hanteras. Inga onda tankar i världen kan idag hindra mig från att må bra. Du kan, bara viljan finns, jag lovar dig!!
Har dock en bonusdotter i övre tonåren som varit r i k t i g t illa däran de senaste åren, vägt så lite som 36 kg och som inte VILL bli frisk. Nu är hon snart 18, väger mer men fortfarande för lite och psykiskt långt ifrån frisk och just nu känns det som att hon bidar sin tid, gör exakt det hon måste men inte ett uns mer för att sedan så snart hon är myndig kunna strunta i vård och oss vuxna. Maktlösheten är total och vi vuxna kastas mellan hopp och förtvivlan. Vad göra med någon som inte vill och inte ser att hon kan få må bra?
Jag tror på dig! Stor kram från Skåne!
Så fint skrivet av dig Maria, det värmer mig verkligen att du delar med dig av detta <3. Blir verkligen var inombords <3
Tycker det är så bra att du skriver om detta! Och jag känner igen mig så väl!! Det är skönt att veta att man inte är ensam och att faktiskt se att det händer alla oavsett ålder, kön, uppväxt, nuvarande situation och allt sånt! Det finns inget mönster som man följer!
Jag känner inte heller om jag är mätt, kan också äta hur mycket som helst och sen hamna i matkoma när jag egentligen borde ha blivit mätt för längesen. Ibland äter jag en hel pizza utan att känna mig proppmätt och det är så jobbigt..
Du får gärna om du vill, skriva mer om bulimi utan att kräkas. Kanske öppnar upp insikt hos många.
Åh så fint <3. Blir så ledsen över att det är så många är som känner igen sig.
Det kan jag nog göra, jag är rätt ny inom detta men med tiden jag går på Dala ABC kommer jag absolut att berätta mera 🙂
tycker absolut inte att det är skam och att du ska skämmas för att du är 34 år och har en ätstörning.
Jag tycker du är så jäkla grym och stark som vågar berätta detta på bloggen och vet du vad?
Du kanske hjälper någon just nu med det du skrivit <3
Jag är 32 och har en skev syn på min kropp så du är långt ifrån ensam
Tack så fint sagt <3 det värmer verkligen 🙂
Starkt av dig att ta tag i dina besvär. Måste vara skönt att fått svar vad det var. Nu håller jag tummarna för att du får hjälp.
Tack <3. Det kommer att bli bra 🙂
Skönt att få en diagnos, hoppas verkligen på att du får bra hjälp nu ❤️
Jo, eller mest hjälp.
Jätte starkt av dig att berätta fina du! Vi är här och stöttar dig längst din resa!
<3
Jag förstår verkligen din känsla kring skam. Jag kände likadant när jag berättade om min ätstörning. Men, det är ingenting vi skall skämmas över. Tyvärr har det drabbat oss och ingenting vi själva valt. Att ta första steget mot bättring är jättebra och att du går på Dala- ABC kommer nog vara nyttigt och bra. En jobbig resa och någonting jobbigt att behöva inse men du är modig och stark som delar med dig…. vi stötta dig, fina Madeleine…. <3
Ja jag tror nog detta blir bra. Det är väl bara det att detta är så skambelagt :(.
Du är stark och modig som delar med dig!! Inget att skämmas för!!! Vi är många som tänker på dig och ör med dig på resan!!
Tack <3 .
Nu fick jag lära mig något nytt, för jag trodde att bulimi innebär att man kräks upp det man äter. Så bra att du har sökt och kommer att få hjälp! Du ska dock absolut inte skämmas!!❤
Ja jag blev också nyinformerad trodde också bulimi betydde att man kräktes :). Tack fina du <3
Jag förstår att du känner skam, och jag föraktar känslan som får dig att må dåligt. Jag vill att du ska känna stolthet att du är där du är idag och får hjälp. KRAM
Tack fina du <3. Det är nog det att mycket av sjukdomen sitter i huvudet, det är lite lättare då att känna sig dålig som människa. <3
Du behöver verkligen inte skämmas. Det är starkt av dig att våga ta tag i det hela och berätta om det. Tror att många sitter i samma situation som du och att du vågar berätta om det kanske leder till att någon mer vågar söka hjälp. Hoppas att du får den hjälp som du behöver nu. Lycka till! 🙂 // Petra Elisabeth
Tack :). Det kan ju vara så, jag hoppas att det i alla fall är någon som känner samma och söker 🙂