Idag är jag i rensar tagen. Har redan plockat och pysslat om med lite saker, vårstädning? Jag har även lyckats inse att jag tröttnat på mitt Detolf från Ikea. När jag köpte den var jag så himla ”kär” i den, nu har jag tröttnat och vill bara sälja i väg den. Tror jag köpte den 2006 och jag brukar hamna i någon sån period ibland. Problemet är att jag tror den varit jättesnygg att ha i köket med belysning, problemet är att mitt kök är avlångt och på grund av de får man inte plats med så mycket där. Nu står den i vardagsrummet och passar inte riktigt in, en annan ska jag behöver sälja är min lampa knapp från Ikea. Jag köpte den för något år sedan, jag har en i köket också men den från vardagsrummet behöver jag sälja i väg. Detta då jag vann en taklampa för ett tag sedan som numera finns där. Annars gillade jag min vita knappa lampa väldigt mycket.
Sen fick jag smak för att sälja CD-skivor här i veckan, jag har MASSOR! Olika artister, samlingar (hela absolut dance till exempel) och massa annat. Det ligger numera nerpackat i förrådet och jag känner spontant att jag skulle vilja sälja i väg allt. Frågan är vart och hur, jag tror absolut man kan få några kronor för CD-skivorna så tänker inte skänka, och grejerna från Ikea får man garanterat något för också men jag är lat och det känns drygt att lägga ut på blocket och tradera. Lite så jag önskar det kunde bli gårdsloppis här snart, hade liksom kunna varit perfekt för att bli av med lite grejer.
Månad: mars 2012
En söndag i Mars.
Vaknade strax innan sju, här är det ingen rutin i sovmorgon. Låg och glodde på ipaden en stund och gick sedan upp och vek tvätten, lagt in en ny maskin och har drämt ner arslet här framför datorn istället. Vad säger man? Här blir inga barn gjorda, jag gillar inte de begreppet. Ofta när man säger ”här blir inga barn gjorda” så funderar jag på hur många som skulle vilja göra barn på dom ställena seriöst, folk säger de ofta på de ställen jag finner mest olämpliga. Jag förstår sarkasmen i orden, jag är en sarkastisk människa och jag driver gärna med livet, ta inte de jag skriver allt för seriöst.
Där har vi en sak jag tycker är drygt med att blogga, den här saken att man lär vara så seriös när andra läser. Folk tar en på orden och ser allt svart eller vitt, än värre är att folk gärna ska försöka pracka på mig sina åsikter och sånt där får mig att gå upp i atomer. När jag skriver eller gör något vill jag inte ha moraliska principer uppkört i ansiktet, jag vill bara skriva ur mig sura och buttra, och vara. När folk sedan ska ”balaba” då blir jag ännu mer grinig och känner för att slänga upp fingret (min omogna sida). Jag hatar människor som försöker uppfostra andra vuxna människor. Sånt kryper in under mitt skinn och jag vill strypa personerna långsamt. Jag har aldrig gillat när folk tillrättavisat mig eller försökt få mig att få deras åsikt, jag kan ändra åsikter men ingen får mig att ändra åsikt genom att slänga sig över mig likt ett lejon som dödar en Zebra på savannen. Såna gånger så ändrar jag aldrig åsikten utan tycker människan kan ta sin jävla åsikt och köra den så högt upp i röven att tarmarna spräcks så jag slipper lyssna på skiten. Personer som däremot förklarar hur de tänker och deras syn på saken får mig att tänka och bli intresserad. Men när någon genom att försöka hävda sin åsikt om vad som är moraliskt rätt och fel och vägrar fatta att jag kanske inte tycker lika, och fortfarande prackar på mig deras åsikter spyr jag. Risken är också stor att jag då till sist säger saker som inte är speciellt bra och därav gör man klokast i att sluta med försök att tvinga mig till samma åsikt.
Jag försöker aldrig få någon att tycka som jag, jag gillar olikheter och olika åsikter. Jag gillar att läsa varför någon är för abort medan jag är emot det själv, jag vill förstå argumenten och ta till mig deras syn på saken. Men jag vill inte höra att personen ska säga ”DU har fel, ändra din åsikt. DU ska tycka så här. DU tycker fel”. Såna där saker får mig bara stoppa fingrarna i halsen och kräkas, jag skulle lätt kunna köra upp en påle i röven på idioten också och riskerna är att vi bli rejäla ovänner för all framtid.
Jag är ju inte den förlåtande typen, har du en gång visat att du är en ovanstående person har du knappt någon chans att få mig som riktig vän, jag hatar nämligen sånt så till den grad att jag ser dig som en av de värsta sortens människor.
Nu fick jag skita ur mig lite, det kändes skönt. Kan liknas med triumfens efter ett toalettbesök där du varit hård i magen i flera dagar.
En lördag i Mars.
Så försvann den lördagen, gick lite för snabbt om jag får uttrycka min mening. Det känns som den bara kom och gick typ. Brorsan kom hit och vi åt tacos och kollade på Friends säsong 3. Han åkte hem för en stund sedan så jag väntar på att han ska ringa och berätta att han är hemma. Sån är jag, så fort någon lämnar mitt hem på kvällstid ber jag om att personen ringer eller smsar så fort de är hemma, det är en liten försäkring om att allt gått bra. Det är även därför jag hatar när vänner går hem från fester och liknade, det är obehagligt.
Det här är också en av anledningarna till att jag hatar krogen och besök som betyder att man lär ta sig hem. Jag litar inte på folk, jag tror de flesta människor är idioter och i och med den saken så tänker jag ofta på mördare, våldtäktsmän och annat löst folk som kan finnas ute i det fira på kvällstid. Jag har inte mycket till övers för sånt där och har nog alltid varit skeptisk mot människor, det där med att bli lurad ligger inte i min natur.
Jag tror jag skrivit om saken förut, men det kan tas upp igen. När jag nyss flyttat till Falun och varit på bio med Christin och hennes karl så var jag på väg hemåt ensam. Det var en sommarkväll och klockan var väl cirka 21.00, jag gick efter Södra Mariegatan när någon skum snubbe (jag var nitton, och han var nog något kring där också.) går bakom mig, jag ökar farten för det kändes inte bra. Killen kommer snabbare bakom mig och tar tag i mig och liksom drar mig mot en öppning i väggen, JAG skriker allt jag kan och tar upp min knytnäve redo att slå ner idioten ”SLÄPP mig eller jag kommer slå ner dig!”, han backade och började med ”Åh förlåt tjejen, jag ville bara säga hej”. Jag bara ”GÅ nu!”, han försvann illa kvickt. Jag har tänkt på det där, jag var är inte speciellt biffig på den tiden hade jag dessutom ätstörningar så jag var liten men ändå lyckades jag skrämma i väg idioten med hot om att jag skulle slå ner honom. Jag hade visserligen redan börjat ladda knytnäven när han kom intill mig, jag är sån som vet att jag skulle slåss för mitt liv…
Hur som helst, när jag ändå är inne på ämnet. Under samma veva bodde jag ensam i en lägenhet på andra våningen. En dag efter midsommar ringer hemtelefonen, jag svarar och en mansröst säger ”Hej! Jag undrar om du skulle vilja gå ut med mig.” Jag trodde det var någon kompis som skämtade med mig så jag skrattade och typ, ”visst, du kan säga till vem de nu är att jag fattar skämtet.” Mannen säger då ”det är inget skämt, jag brukar se dig gå runt i din lägenhet.” Här kände jag hur det is;ades efter ryggen på mig och jag frågar vem han är. Han säger då att ”du tittade på mig på midsommar.” jag bara, ÖH nej, han frågar då; ”Hur gammal är du?” Jag säger; ”Nitton…” han ”Å då förstår jag, jag är 40, va synd. Men du kanske vill träffa mig ändå.” Jag svarade; NEJ! Och han sa, gå till ditt fönster jag står nedanför de nu. Jag kollade ut och där stod äcklet. Jag sa hej då och började han persiennerna neddragna resten av tiden jag bodde där.
Förutom den där grejen, råkade jag ut för som höggravid att någon som jag fick intrycket av var en polis, ringde på dörren en tidig lördagsmorgon och frågade om grannen över mig. Jag visste få saker om karln så jag sa väl de lilla jag visste. Som tur vad flyttade jag därifrån sen, märkligt ställe. De nya jag flyttade till var det istället en galen gubbe som försökte slå in en rutan med en stolsdyna.
Det var också en märklig historia, William var någon månad gammal och jag skulle gå och hämta ett glas vatten, utanför mitt balkongfönster står en gubbe och glor in! Jag skrek och sprang in och slet upp dörren till min syster och hennes sambo som jag bodde ihop med. De båda sa till mig och sluta; DE står ingen gubbe där. Jag skrek och var hysterisk och fick ingen respons så gick ut och frågade ”vad vill du?”, Gubben svarade; ”Vet du vem jag e?”, jag sa självklart NEJ. Varpå gubben säger ”problemet är att de vet inte jag heller.” Jag ringde ett ålderdomshem för att se om någon sökte gubben, de bad mig istället ringa polisen. Vad skulle jag göra?! Jag var tjugo år, skiträdd och fattade väl inte att polisen var bäst att höra av sig till. Gubben fattade på något vis att jag ringde polisen så han började skrika inte så väldigt fina kvinnliga könsord till mig, varpå syrrans dåvarande karl insåg att de faktiskt stod någon idiot därute och när gubben tog upp stolsdynan och jag sprang med telefonen bort från rutan så sa syrrans dåvarande pojkvän till gubbe att lägga ner dynan annan skulle han slå ner gubben. De var väl mer om gubben skulle ta en sten eller liknade, jag var rädd för Williams liv så när polisen väl kom sen så var jag jättehispig och ringde Björn och var nära på att börja grina…
Vi flyttade därifrån kort efter händelsen.
De nya boendet vi hade var lugnare, där hände det bara en sak runt Williams tvåårsdag. Vi firade William när polisen helt plötsligt lyser in på oss med en ficklampa och slår upp en stege för att klättra upp till grannen ovanför, de ringer sedan på dörren och frågar om jag sett grannen. Blev en udda födelsedagsfirande för där satt man och funderade på vad fan grannen som jag inte ens visste om det var en kvinna eller man höll på med eftersom h*n fick besök av poliser bara så där.
Jag tycks dra till mig märkliga saker, förstår inte riktigt varför? Det är precis som att konstiga händelser har en viktig del i mitt liv. Jag behöver liksom inte skapa dramatik, den kommer till mig naturligt.
War horse
Nu har jag sett den filmen jag velat se väldigt länge! Den hamnar på en av mina favoriter och jag kommer garanterat köpa den, vilken fin satt med tårar i ögonen flera gånger. Lite black beauty känsla fick man på vissa ställen men mest var den egen, tänkte även en del på Mannen som kunde tala med hästar när jag såg den. Mycket i filmen visar ju hur värdet på djur är baserat på olika människors syn och jag tycker absolut att den ska ses. Jag har aldrig hållit på med hästar, men jag tycker om att se på dem. Det finns något mystiskt lugn i hästar jag alltid varit imponerad över. Sen gillar jag krigsfilmer och det är kul med engelska filmer eftersom de mesta man ser är amerikanskt, gillade även att Steven Spielberg gjort denna. Se den om du inte redan gjort det!
[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=xRf3SfeMRD4[/youtube]
Skidspelen och annat.
Idag är det skidspelen här i stan, eller ja på lugnet men jag ska inte gå. Känner mig trött och slut och sov till halv TOLV! Det var en rejäl chock! Har inte sovit så länge på över åtta år. Tror det är för att jag kört mitt race denna vecka trots att jag inte är helt pigg. Men jag lär köra på så jag blir klar med den här kursen någon gång, är verkligen skoltrött eller hur man ska uttrycka det.
Annars är det lugnt, nästan 6 plusgrader ute och ingen sol, de kändes liksom ändå WOW för jag börjar verkligen känna den där, snart är det sommar och sol känslan.
Kommer mer inlägg senare, just nu ska jag logga in och se om schemat för kursen jag ska läsa kommit ut. Ska läsa 7,5 hp matematik på högskolan i Gävle och tänkte att de kunna vara på sin plats att fylla i schemat.
Huvudvärk och lite annat.
Direkt när jag vaknade i morse kom huvudvärken krypande men jag tänkte absolut inte låta den skiten förstöra mina planer för dagen. Begav mig till vfun och dagen gick fort. Nu är det bara 3 dagar kvar! TRE yttepytte VFU-dagar, de kommer gå fort!
Efter VFUn kikade jag in på Williams skola en stund och efter och kikade, sen begav vi oss hemåt. Lisa ringde så följde med henne på maxi och åt lite glass. Hem och donade lite tills Björn hämtade William nu kom brorsan, så ska kika på lite tv med honom!
På väg hem.
På väg hem från skolan :).
En liten uppdate.
Jag lovar er att jag ska skriva och fota i helgen. Just nu kör jag mest någon form av dåligt med tid bloggning. Ni vet ju varför och jag får ändå ångest över att jag inte lägger ner med tid på att skriva, framför allt när huvudet poppar över av saker jag behöver skriva av mig om. Jag skriver för min skull så när jag går runt så här med fullproppat huvud blir jag rätt matt. Jag har alltid saker jag tänker på saker jag behöver spy ur mig, får jag inte spy ur mig sakerna blir jag rastlös. Men i helgen hoppas jag att tiden ska infinna sig. På tal om tiden så var jag på VFUN idag, det är märkligt att det bara är 4 dagar kvar. Fyra dagars VFU, sedan är det bara 3 månader tills jag står där med min examen. Vart har tiden tagit vägen? Jag har utvecklats så mycket under dessa år. Från att ha varit tjugotre år med en treårig son som började på högskolan våren 2008, till att vara tjugoåtta år med en son som fyller åtta i höst. Jag förstår inte hur jag kommit hit, hur jag lyckats. Vissa dagar känner jag mig bara som den där förvirrade nittonåringen som stod där med ett svagt plus på stickan och kände hur jag var så förvirrad och rädd, andra dagar känner jag mig som det var hundra år sedan. Mitt liv det blev så bra, från att hoppa av gymnasiet och mått dåligt till att snart vara färdig lärare. Jag behöver inte säga att jag tror att alla människor kan förändras för jag vet att det går, med viljan och tron kan du bli precis vem och vad du vill. Följ dina drömmar och våga lita på livet, så känner jag idag. Jag vågade livet och jag har fixat så mycket i mitt liv, så mycket jag är stolt över.
Extremt överkänslig mot Ipren och liknade mediciner.
Var på lung- och allergikliniken idag, fick 1/10-dels dos Ipren det tog inte många minuter innan det gav utslag. Det kliade och jag blev tokförgyld. Förstår ni 1/10- dels tablett och jag blir allergisk! Har nu fått ett kort med mig hem som ska vara med i min plånbok där det står att jag är extremt överkänslig och jag har även fått detta inskrivet i min journal som kommer följa mig resten av livet.
Efter att ha varit på lung och allergi gick jag hem, ska snart se Switched at birth och imorgon samt fredag ska jag gå på VFUN så jag får igen dagarna jag inte gått denna vecka. Två med andra ord, snart helg! Så himla underbart!
William sover och jag hoppas på fint väder imorgon.
Pretty little liars och magsjuka kontrat med feber och förkylning.
Fy fan vilken dag. Hade rejäl feber i morse och förkylning. Satte mig vid datorn för att ha seminarium trots allt, mitt under seminariet känner jag hur magen börjar kännas märklig fick springa till toaletten mådde sjukt illa, jag skulle redovisa men mitt i mitt så fick jag avbryta det gick bara inte för jag mådde så illa!
Så blev att kurera mig på soffan. Blev en sån där dag när man önskade att man hade bil. För det var långt ifrån kul att gå till Williams skola och hämta honom idag, men man är ju tvungen.
Efteråt så gick jag hem och har kurerat mig.
Såg pretty little liars! Fan vad jag kommer sakna den serien efter nästa vecka när det blir säsongsavslutning samtidigt så börjar ju min andra favorit då; The secret life of the american teenager så det bli ju toppen. Hur som helst var avsnittet idag skitäckligt! Jag tycker dockor är vidriga och hela avsnittet var det massa vidriga dockor med på.
Nä nu ska jag väl sluta babbla.