Utmattningssyndrom och små framsteg i vardagen.

004

Idag var det föräldramöte på Williams skola. Jag har varit nervös hela dagen och uppstressad, men jag bestämde mig för att försöka gå dit och det gick bra. Jag hade skickat ett e-post där jag förklarade mig. Jag kände som så att jag lägger hellre korten på bordet så människor vet, varför ska man dölja sanningen? Jag har utmattningssyndrom och jag är trött och sover, jag är ledsen och stressad. Men jag tog mig dit och det kändes bra, blev lite tårögd när lärarna frågade hur jag mår. Tårögd för omtanken och för att det är känslosamt ännu, det känns ju i själen att må så här. Jag tycker verkligen om Williams skola och personalen som arbetar där, det är fint när människor bryr sig det värms i hjärtat.

Jag klarade av att sitta i klassrummet, men sen när vi skulle samlas i aulan gick det inte längre jag försökte men kände paniken växa. Jag satt där och till sist fick jag sådan ångest att jag fick ge upp och lämna rummet. Björn var ju ändå där så han kunde berätta vad som kom upp. På vägen ut mötte jag flertalet ifrån 4-6 som pratade med mig och sa att jag varit så stark som orkat så länge. Det värmdes i hjärtat, det känns skönt när man lyckats med något och man får stöd ifrån andra för det är just stödet man behöver. Att man vet att man lyckats och det man gjort varit bra nog. Jag pushar mig inte mer än jag ska, jag måste låta kroppen tala sitt språk för mig och jag orkade ändå vara med en stund det var ett stort steg, för en månad sedan hade jag inte kunnat vara med ens i klassrummet.

Något annat var i dag att Mälardalens högskola ringde mig och vi pratade om mina studier där. Jag kom ju in på specialpedagogprogrammet och som det är nu finns det ingen möjlighet för mig att studera, jag förklarade att jag inte vill ge upp min dröm för att jag olyckligt blivit sjuk och fick då höra att jag från och med i januari kan sätta mig på studieuppehåll. Det betyder att dem gör ett undantag för mig, det känns fint. Jag får alltså läsa om denna termin nästa år men har kvar min plats, det känns i hjärtat och att veta att man inte behöver oroa sig för att inte komma in nästa år. Jag kommer alltså få fortsätta mina drömmar i framtiden, varje sån där liten sak ger mig glädje och hopp framåt.

Nu är jag jättetrött och ska alldeles strax gå och lägga mig igen. Glömde berätta om hur det gick med vårdcentralen igår. Jag lämnade en urinodling, fick högkostnadskort och idag fick jag svaret att jag inte har urinvägsinfektion, jag vet inte vad jag lider av. Kanske är det någon muskel som är öm som trycker på? Jag har ju gjort både skiktröntgen och ultraljud och man hittar inget, så jag får väl bara bita ihop helt enkelt.

Imorgon är det en annan dag, det är onsdag. Jag får se vad den onsdagen tänker erbjuda. Någon promenad kanske, kanske orkar jag städa imorgon? Den som lever får se.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer! Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

36 thoughts on “Utmattningssyndrom och små framsteg i vardagen.

  • 20 september, 2016 at 21:49
    Permalink

    Vad skönt att det går åt rätt håll och det är jättebra att du är öppen. Det har jag lärt mig genom åren eftersom jag höll allt hemligt i början. Kram på dig

    Reply
    • 23 september, 2016 at 10:49
      Permalink

      Jag försöker vara det i alla fall, tror bättre på öppenhet än att inte vara det.

      Reply
  • 21 september, 2016 at 05:56
    Permalink

    Va bra att du kan börja plugga när du mår bättre 🙂

    Reply
  • 21 september, 2016 at 08:23
    Permalink

    Starkt av dig att vara där en stund i alla fall. Jag vet många föräldrar som inte ens går dit! Och skönt att det verkar lösa sig med utbildningen.

    Reply
    • 23 september, 2016 at 10:57
      Permalink

      Jag ville så gärna gå, tycker det är viktigt. Är glad för den stunden jag klarade 🙂

      Reply
  • 21 september, 2016 at 08:33
    Permalink

    Det är verkligen framsteg tjejen, duktig du är som också försöker så bra! 🙂 Ha en lugn och skön onsdag! 🙂

    Reply
  • 21 september, 2016 at 08:58
    Permalink

    Trist att dem inte hittade nåt svar till dig, men samtidigt bra att det inte var nåt allvarligt 🙂

    Ja jag har själv tagit studieuppehåll, men sen vart det även ett studieavbrott också, skulle absolut inte fixa att plugga på högskola .. ( jag pluggade när jag vart sjuk ..)pluggade på 100 % då.

    Men verkligen bra att det systemet finns så att det är möjligt 🙂

    Tycker det var riktigt bra av dig att du ändå tog dig dit!
    Bra gjort 🙂

    Hoppas du får en skaplig dag 🙂

    Kram

    Reply
    • 23 september, 2016 at 10:58
      Permalink

      Ja absolut, det känns bra men hade gärna vilja veta varför jag har ont i magen. Men men 🙂

      Reply
  • 21 september, 2016 at 10:09
    Permalink

    Tycker verkligen du ska klappa dig själv en extra gång på axeln för att du lyckades gå! Så himla mysigt att folk bryr sig! Och härligt att dom kunde göra ett undantag för dig. Kämpa på. Styrke kram <3

    Reply
    • 23 september, 2016 at 10:58
      Permalink

      Jag försöker det :). Känns faktiskt bra att jag lyckades. Är jätteglad över dem som bryr sig verkligen <3

      Reply
  • 21 september, 2016 at 12:26
    Permalink

    Vad skönt det måste kännas att det gick bra på föräldrarmötet! Styrkekramar <3

    Reply
  • 21 september, 2016 at 13:26
    Permalink

    Bra framsteg där! Tror att framstegen även om dom är små, är oerhört viktiga!
    Svar: Eller hur;) Våra event får man inte missa, händer massa skoj 🙂

    Reply
  • 21 september, 2016 at 14:07
    Permalink

    Det är jätte bra och starkt av dig att du berättade det först! Kram

    Reply
  • 21 september, 2016 at 16:20
    Permalink

    Härligt att du tog dig dit, ett steg i rätt riktning ?
    Alice recently posted..Smaknapp

    Reply
  • 21 september, 2016 at 19:52
    Permalink

    Skönt att det gick bra, och härligt med en personal som bryr sig!!

    Reply
  • 22 september, 2016 at 06:47
    Permalink

    Det är en naturlig reaktion på ett mycket sjukt samhälle.Det offentliga samhället,en viktig del av vår trygghet,brakar samman bit för bit.Fega djävla politiker som driver vårt land och oss människor ner i misär och sjukdomar.Må djävulen en gång ta dem.Det gör ont att se att ännu en människa har drivits in i sjukdomsliknande tillstånd.Hopp om bättring för dig!

    Reply

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: