Orsahästar och det vackra med att få bo i Dalarna.
Madeleine Stenberg 
Jag sitter och väntar på att Iphonen ska laddas upp lite, sen ska jag ta en promenad. Vi har just ätit pannkakor här hemma så jag tänkte att efter en sån onyttig middag mår nog magen bra av en längre promenad. Jag får väl se om jag får med William, annars går jag ensam.
Går jag ensam kan jag lyssna på något medans jag går. När jag kommer hem ska jag förresten färga håret. Tänkte att jag gör det ikväll, eller så kanske jag ska ställa klockan på tidigt imorgon? Får se hur jag gör? Jag ska fixa naglarna 9:30, och då är det ju skönt om man får vara lite fin i håret innan? Vilket velande!
Ser ni dessa fina hästar jag har här ovan? Ni vet ju att jag är Orsakulla, jag samlar på det mesta från Dalarna känns det som. Dessa hästar som heter just Orsahästen har jag fått av min mamma. Så himla fina, den röda tror jag är julhäst eller något men båda står så klart framme ändå. Hört att det ska finnas en vit också, och kanske borde man köpa den vita med så har man trillingar.
Hur är det med er? Samlar ni på något från orten eller samhället där ni bor? Något jag upplever med åldern är att jag mer och mer känner kärlek för mitt landskap och min hembygd. Det är rätt spännande, för bara några år sedan förstod jag inte folk som blev lyriska vid Siljan eller som pratade om hur vackert det är vid Orsasjön. Men nu när jag åker till mamma då känner jag det där jag med. Åh så vackert det är över Orsasjön.
Så känner jag också när jag är här hemma i Falun. När jag går på platser här, då slås jag ofta av hur fantastiskt vacker jag har det här och hur otroligt lyckligt lottad jag är som får bo i vackra Dalarna. Det är verkligen något med Dalarna, mitt vackra landskap dig lämnar jag aldrig.
