Dark Mode Off / On
Specialpedagogprogrammet

På väg mot två dagars specialpedagogik i Borlänge.

Sitter på tåget, nu börjar min termin två alldeles strax i Västerås. Om någon tror jag har linser i så nej, jag har bara tagit av mig glasögonen på bilderna.

Det slår mig alltid hur fint stationshuset är i Falun. Jag har någon kärlek för äldre husbyggnader och älskar när människor valt att behålla saker från tider innan den nutid vi lever i. Jag fantiserar om de livsöden som skett på dessa platser, hur människor gråtit, skrattat och kramats. Hur någon frusit, varit arg eller glad. Vilka är de människor som vandrade i dessa byggnader och lämnar våra själar kvar spår på de platser vi befinner oss i?

Det vinterklädda landskap som kommer swisha förbi mitt tågfönster idag, tänk hur vackert det är att få uppleva detta med sina sinnen, livet! Tänk att vi alla får upptäcka livet!

10 Comments

  1. Jag är som dig, uppskattar väldigt mycket fr. de förflutna<33 Är bergsäker på att det är viktigt att upskatta och tänka tbx det som man har varit och fanns förr… historier är till för att vi ska lära sig av! + Att mycket av den kvalitén och kärleken var bättre förr =)… ta hand om dig fina du! Kramar

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

%d bloggare gillar detta: