Utmattningssyndrom – KBT, en förklaring varför jag mår dåligt och en text alla som känt eller känner mig borde läsa.

Madde (11)

Idag var jag som jag skrev tidigare på KBT.  En timme med diskussioner där jag för första gången öppnade mig kring ett ämne som jag aldrig riktigt förstått hur djupt det påverkat mig. Ett minne och den delen som skadade min självkänsla och självkännedom. Tre år av psykisk mobbning som jag alltid undrar över varför jag var den enda som såg eller upplevde. Men är man liten tänker man inte på sånt här, jag vet det. Det är kanske någon som märker men små barn är inte lika utåt så de ser inte sakerna.

Idag poppade det ur mig känslan för min lärare jag hade på lågstadiet. Hur hennes påverkan av att alltid berätta för mig hur dålig jag vet, eller håna mig inför mina klasskompisar påverkade mitt mående. Hur jag gick ifrån att känna mig omtyckt till att få bilden av mig själv som hon som inte kan någonting. Hur hennes dagliga ord om hur dålig jag var, eller hur kompisar inte skulle leka med mig påverkade mig. Hur jag försökte berätta för andra senare om hur jag upplevt saken, medan andra alltid talade med denna människa med värme. Hon var ju så snäll? För mig fanns inget snällt bakom den människan, men hon var säkert snäll emot alla utom mig och någon till. Hon avskydde mig bokstavligt talat och det kände jag, hon sa det ofta till min mamma också på utvecklingssamtal. Hur otroligt dålig jag var på i princip allt, idrott, läsa och matematik. Hur värdelös jag var på att rita och hur dålig människa jag var, hon hatade mig utifrån och in. Vad jag gjorde mot henne har jag många gånger funderat över, vad fick henne att direkt när hon såg mig hata en sju till tioåring? VAD får en vuxen att psykiskt mobba någon i tre hela år? Att trycka ner ett barn till hon känner sig som just den personen man bestämt sig för att få henne till. Den värdelösa, den som aldrig skulle lyckas…

Hon skapade en person, en identitet i mig. Hon la grunden för vad min beteendevetare idag förklarade som en tatuering i mig. Trots att jag fick full pott på proven i fyran och aldrig berättade saken för resten av klassen, så var skadan redan skedd. När en kille i min klass vid musiken sa “DU är ändå sämst i vår klass” när vi skulle göra något minns jag att jag tänkte att. Ja, jag vet jag är sämst. Vad han inte visste var att jag var den enda som fått full pott i klassen på både engelska glosorna och Sverigekartan. Det var vår och snö när dessa ord sas, och jag minns att jag började ge upp där och då. Jag var ju ändå sämst, precis lika sämst som jag upplevdes på idrotten i lagsporter var jag även sämst på alla ämnen i skolan. Det hade ju läraren också sagt till allihopa så det blev min sanning. Min del och mitt liv!IMG_7862

Jag gav som sagt upp. Jag ville inte mera, jag kände att mellanstadiet kunde skita sig och trots att jag älskade sång och musik och gick på kör, där jag till och med sjöng i kyrkan solo i kyrkan och fick massor med beröm för min sångröst gav upp den saken för att jag vid något tillfälle fick för mig att jag även var dålig på detta. Tror det var en blick av några tjejer från en annan skola som skapade känslan. Jag slutade sjunga och slutade även med dansen som jag tyckte var rolig egentligen, men inte ville fortsätta med för jag var ändå ordet igen SÄMST!

Jag började högstadiet, tiden när ens självbild skapas ännu mera. Jag var sämst ändå och trodde nog aldrig att människor tyckte om mig. Eller trodde jag var ganska säker på människors bild av mig, vem kunde tycka om mig? Jag ville helst inte sticka ut och gjorde saker jag än idag ångrar under min tonårstid. Jag gjorde saker som aktivt skadade mig själv, och jag åt inget. Jag berättade på KBT:n idag om hur jag höll mina tummar och pekfingrar emot varandra i nian och att det var någon liten glipa för midjan och jag tänkte att “när dessa två rör vid varandra, då först är jag tillräckligt smal“. Det är sjukt men det var mitt första mål, förmodligen även målet som skadade min mage och som jag idag får lida med tack vara min IBS.

Jag gjorde allt för att känna mig duktig. Har undvikit att leka lekar med vuxna, spelar aldrig brännboll tillsammans eller kubb. Jag undviker sällskapsspel och kortspel, jag höll mig borta i från matematik som gärna sågs som något för alla de smarta i världen. Jag valde aktivt bort människor jag egentligen ville bli vän med, för att jag alltid känt mig sämre än alla andra.

När jag sedan fick min utbildning, mitt jobb eller allt annat jag lyckats med har det ändå aldrig gett mig den där tillfredsställelsen jag sökt. Jag har aldrig känt mig bra, jag har aldrig tyckt att mina högskolestudier varit tillräckliga. Alltid tyckt att andra varit bättre än mig, jag har aldrig förstått när någon kallt mig begåvad eller allmänbildad och ambitiös. Jag har bara trott att alla runt mig hånat mig. För det är ju så hon känner, hon den lilla sjuåringen inom mig som dagligen fick höra i skolan av en auktoritet att hon var värdelös. Det är hon sjuåringen inom mig som ger mig känslorna av att alltid vilja ha mera. Aldrig känna mig nöjd med det jag gjort, för hon inom mig vill så gärna känna själv att hon kan.

IMG_7850

Jag satt där i fåtöljen på företagshälsovården och fick ur mig allt detta. Min prestige min känsla och fick lite svar, allt jag tänkt på i hela mitt liv. Min lilla hemlighet som skadat mig mer än den hjälpt mig. Alla år jag trott det var min uppväxt som varit boven, och visst finns det delar där med som varit jobbiga men den här delen var en vuxen som använde sin makt för att förstöra ett barn. Nu kommer jag få jobba med min självkänsla. Jag fick ett papper med mig hem att läsa, ett utkast på en bok som kunde vara bra.

Nu hoppas jag att alla jag någon gång känt, eller känner läser detta. Jag hoppas så att ni får veta mer om känslan jag burit inom mig hela mitt liv. Jag tänker inte längre skämmas för mina känslor. Jag är trött på att inte känna att jag duger, jag vill känna mig lika värdefull som alla andra. Hur förbannat svårt det än kommer att vara att en dag komma dit.

Madeleine Stenberg

Bloggare sedan 2004. Bor i Falun med min son William född 2004. Är utbildad lärare, förskollärare, doula och hjälpmamma samt kursledare i Amningshjälpen. Studerar till specialpedagog.

30 thoughts on “Utmattningssyndrom – KBT, en förklaring varför jag mår dåligt och en text alla som känt eller känner mig borde läsa.

  • 10 november, 2016 at 18:16
    Permalink

    Starkt av dig att berätta och jättebra att du tog upp detta med terapeuten så du kan börja bearbeta det på riktigt. Du är bra som du är och precis lika värdefull som andra, för din son är du mer värdefull än någon annan och den bästa mamman man kan ha!☺
    Kattis recently posted..Resetips – Anthousa

    Reply
    • 13 november, 2016 at 18:39
      Permalink

      Ja jag hoppas det, jag vill så gärna få hjälp.
      Åh så fint skrivet av dig <3

      Reply
  • 10 november, 2016 at 18:36
    Permalink

    Åh .. fina du<3
    Jag sträckläste hela,så modigt och starkt av dig att dela med dig!

    Starkt av dig att gå igenom Och att berätta 🙂

    Kramar

    Reply
  • 10 november, 2016 at 19:16
    Permalink

    Så d….a upprörande att läsa.Sådan övergrepp mot ett barn gör en så arg.Jo,en del vuxna är bara för djävliga och extra hemskt är det när vuxna i en maktposition gentemit barnet gör så.Jag saknar för övrigt ord.
    Sådant tror jag är väldigt viktigt att prata om och få ur sig.Har du aldrig tidigare pratat med någon om just detta övergrepp från läraren?

    Reply
    • 13 november, 2016 at 18:05
      Permalink

      Ja det var en hemsk sak att bli behandlad så här, jag har nog tidigare inte förstått hur stor del som faktiskt skadat mig som det gjort. Det är hemskt och jag önskar nästan sånt här kom upp till ytan oftare det är helt enkelt inte okej. Jag pratade med min mamma om saken och även andra, men tror inte det är förrän nu polletten ramlat ner och jag inser hur mycket det faktiskt påverkat mitt liv.

      Reply
  • 10 november, 2016 at 19:33
    Permalink

    Men gud vad var det för lärare?!
    Svar:Ja kanonprodukter verkligen!

    Reply
    • 13 november, 2016 at 18:39
      Permalink

      Ja det kan man undra, någon som inte alls var som mig i alla fall.

      Reply
  • 10 november, 2016 at 19:33
    Permalink

    Minns när du berättade om denna hemska människa som du hade som lärare och kommer verkligen ihåg hur förbannad jag blev, någon som verkligen valt fel yrke och skadade ett litet barn så jävla illa, usch blir så upprörd.
    Starkt av dig att berätta om allt, och jag hoppas att du får bra hjälp och blir bra bemött. Kram

    Reply
    • 13 november, 2016 at 18:38
      Permalink

      Ja fy sjutton jag tycker inte alls det är rätt att hon gjorde så här mot mig, och hur många andra kan hon skadat på vägen :(. Det känns hemskt att börja fundera kring.

      Reply
  • 10 november, 2016 at 19:35
    Permalink

    Så himla starkt inlägg, massa kramar ?

    Reply
  • 10 november, 2016 at 19:53
    Permalink

    känner igen mig i det där med idrotten usch tur man slipper det nu 😉

    Reply
  • 10 november, 2016 at 20:15
    Permalink

    Jättestarkt inlägg och fyfan att vissa vuxna människor som kan ge en sån psykisk misshandel på barn! Att man ska behöva få något inslaget i huvudet på det sättet så man får helt fel syn på sig själv, huh. Jag hejar på dig.<3

    Reply
    • 13 november, 2016 at 18:37
      Permalink

      Ja det är vidrigt, jag hoppas så att denna KBT ska få mig ur detta och få mig att börja tro på mig själv.

      Reply
  • 10 november, 2016 at 20:41
    Permalink

    KBT är så bra, hjälpte mig bli kvitt min ätstörning!

    Ja jag var beredd med kamerna för jag ville ha hans reaktion på bild, men att wow mamma kom var oväntat, trodde bara han skulle stå och titta.

    Reply
    • 13 november, 2016 at 18:36
      Permalink

      Åh så bra, det känns som detta mycket väl kommer kunna hjälpa 🙂

      Reply
  • 10 november, 2016 at 21:10
    Permalink

    Så starkt av dig att dela med dig av detta!! Kämpa <3

    Reply
  • 10 november, 2016 at 22:01
    Permalink

    Tycker du ska skicka detta till din lärare
    Fint skrivet men vidrigt att läsa.
    Hoppas du får hjälp?❤
    Trollet recently posted..Köttfärsgratäng

    Reply
    • 13 november, 2016 at 18:35
      Permalink

      Jag har tänkt tanken några gånger, att hon borde få veta vad hen orsakat. Frågan om om personen ändå kommer förstå det? Om det går in och om den personen ens är redo att ta åt sig av sådant :/

      Reply
  • 11 november, 2016 at 10:18
    Permalink

    Jag har också gått i KBT. Tyckte det hjälpte mycket bra! Hoppas det fungerar bra för dig också! <3

    Reply
  • 11 november, 2016 at 13:16
    Permalink

    Att lärare beter sig så är helt sjukt. Vuxna som man som ung ska kunna lita på. Har upplevt det själv och min syster likaså, verkar tyvärr vara mer vanligt än ovanligt nu för tiden 🙁 Fruktansvärt..
    Amanda recently posted..Innehållet i min goodiebag från Hvisk

    Reply

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: