Madde (11)

Idag var jag som jag skrev tidigare på KBT.  En timme med diskussioner där jag för första gången öppnade mig kring ett ämne som jag aldrig riktigt förstått hur djupt det påverkat mig. Ett minne och den delen som skadade min självkänsla och självkännedom. Tre år av psykisk mobbning som jag alltid undrar över varför jag var den enda som såg eller upplevde. Men är man liten tänker man inte på sånt här, jag vet det. Det är kanske någon som märker men små barn är inte lika utåt så de ser inte sakerna.

Idag poppade det ur mig känslan för min lärare jag hade på lågstadiet. Hur hennes påverkan av att alltid berätta för mig hur dålig jag vet, eller håna mig inför mina klasskompisar påverkade mitt mående. Hur jag gick ifrån att känna mig omtyckt till att få bilden av mig själv som hon som inte kan någonting. Hur hennes dagliga ord om hur dålig jag var, eller hur kompisar inte skulle leka med mig påverkade mig. Hur jag försökte berätta för andra senare om hur jag upplevt saken, medan andra alltid talade med denna människa med värme. Hon var ju så snäll? För mig fanns inget snällt bakom den människan, men hon var säkert snäll emot alla utom mig och någon till. Hon avskydde mig bokstavligt talat och det kände jag, hon sa det ofta till min mamma också på utvecklingssamtal. Hur otroligt dålig jag var på i princip allt, idrott, läsa och matematik. Hur värdelös jag var på att rita och hur dålig människa jag var, hon hatade mig utifrån och in. Vad jag gjorde mot henne har jag många gånger funderat över, vad fick henne att direkt när hon såg mig hata en sju till tioåring? VAD får en vuxen att psykiskt mobba någon i tre hela år? Att trycka ner ett barn till hon känner sig som just den personen man bestämt sig för att få henne till. Den värdelösa, den som aldrig skulle lyckas…

Hon skapade en person, en identitet i mig. Hon la grunden för vad min beteendevetare idag förklarade som en tatuering i mig. Trots att jag fick full pott på proven i fyran och aldrig berättade saken för resten av klassen, så var skadan redan skedd. När en kille i min klass vid musiken sa ”DU är ändå sämst i vår klass” när vi skulle göra något minns jag att jag tänkte att. Ja, jag vet jag är sämst. Vad han inte visste var att jag var den enda som fått full pott i klassen på både engelska glosorna och Sverigekartan. Det var vår och snö när dessa ord sas, och jag minns att jag började ge upp där och då. Jag var ju ändå sämst, precis lika sämst som jag upplevdes på idrotten i lagsporter var jag även sämst på alla ämnen i skolan. Det hade ju läraren också sagt till allihopa så det blev min sanning. Min del och mitt liv!IMG_7862

Jag gav som sagt upp. Jag ville inte mera, jag kände att mellanstadiet kunde skita sig och trots att jag älskade sång och musik och gick på kör, där jag till och med sjöng i kyrkan solo i kyrkan och fick massor med beröm för min sångröst gav upp den saken för att jag vid något tillfälle fick för mig att jag även var dålig på detta. Tror det var en blick av några tjejer från en annan skola som skapade känslan. Jag slutade sjunga och slutade även med dansen som jag tyckte var rolig egentligen, men inte ville fortsätta med för jag var ändå ordet igen SÄMST!

Jag började högstadiet, tiden när ens självbild skapas ännu mera. Jag var sämst ändå och trodde nog aldrig att människor tyckte om mig. Eller trodde jag var ganska säker på människors bild av mig, vem kunde tycka om mig? Jag ville helst inte sticka ut och gjorde saker jag än idag ångrar under min tonårstid. Jag gjorde saker som aktivt skadade mig själv, och jag åt inget. Jag berättade på KBT:n idag om hur jag höll mina tummar och pekfingrar emot varandra i nian och att det var någon liten glipa för midjan och jag tänkte att ”när dessa två rör vid varandra, då först är jag tillräckligt smal”. Det är sjukt men det var mitt första mål, förmodligen även målet som skadade min mage och som jag idag får lida med tack vara min IBS.

Jag gjorde allt för att känna mig duktig. Har undvikit att leka lekar med vuxna, spelar aldrig brännboll tillsammans eller kubb. Jag undviker sällskapsspel och kortspel, jag höll mig borta i från matematik som gärna sågs som något för alla de smarta i världen. Jag valde aktivt bort människor jag egentligen ville bli vän med, för att jag alltid känt mig sämre än alla andra.

När jag sedan fick min utbildning, mitt jobb eller allt annat jag lyckats med har det ändå aldrig gett mig den där tillfredsställelsen jag sökt. Jag har aldrig känt mig bra, jag har aldrig tyckt att mina högskolestudier varit tillräckliga. Alltid tyckt att andra varit bättre än mig, jag har aldrig förstått när någon kallt mig begåvad eller allmänbildad och ambitiös. Jag har bara trott att alla runt mig hånat mig. För det är ju så hon känner, hon den lilla sjuåringen inom mig som dagligen fick höra i skolan av en auktoritet att hon var värdelös. Det är hon sjuåringen inom mig som ger mig känslorna av att alltid vilja ha mera. Aldrig känna mig nöjd med det jag gjort, för hon inom mig vill så gärna känna själv att hon kan.

IMG_7850

Jag satt där i fåtöljen på företagshälsovården och fick ur mig allt detta. Min prestige min känsla och fick lite svar, allt jag tänkt på i hela mitt liv. Min lilla hemlighet som skadat mig mer än den hjälpt mig. Alla år jag trott det var min uppväxt som varit boven, och visst finns det delar där med som varit jobbiga men den här delen var en vuxen som använde sin makt för att förstöra ett barn. Nu kommer jag få jobba med min självkänsla. Jag fick ett papper med mig hem att läsa, ett utkast på en bok som kunde vara bra.

Nu hoppas jag att alla jag någon gång känt, eller känner läser detta. Jag hoppas så att ni får veta mer om känslan jag burit inom mig hela mitt liv. Jag tänker inte längre skämmas för mina känslor. Jag är trött på att inte känna att jag duger, jag vill känna mig lika värdefull som alla andra. Hur förbannat svårt det än kommer att vara att en dag komma dit.

30 kommentarer

  1. Starkt av dig att berätta och jättebra att du tog upp detta med terapeuten så du kan börja bearbeta det på riktigt. Du är bra som du är och precis lika värdefull som andra, för din son är du mer värdefull än någon annan och den bästa mamman man kan ha!☺

  2. Åh .. fina du<3
    Jag sträckläste hela,så modigt och starkt av dig att dela med dig!

    Starkt av dig att gå igenom Och att berätta 🙂

    Kramar

  3. Så d….a upprörande att läsa.Sådan övergrepp mot ett barn gör en så arg.Jo,en del vuxna är bara för djävliga och extra hemskt är det när vuxna i en maktposition gentemit barnet gör så.Jag saknar för övrigt ord.
    Sådant tror jag är väldigt viktigt att prata om och få ur sig.Har du aldrig tidigare pratat med någon om just detta övergrepp från läraren?

    1. Ja det var en hemsk sak att bli behandlad så här, jag har nog tidigare inte förstått hur stor del som faktiskt skadat mig som det gjort. Det är hemskt och jag önskar nästan sånt här kom upp till ytan oftare det är helt enkelt inte okej. Jag pratade med min mamma om saken och även andra, men tror inte det är förrän nu polletten ramlat ner och jag inser hur mycket det faktiskt påverkat mitt liv.

  4. Minns när du berättade om denna hemska människa som du hade som lärare och kommer verkligen ihåg hur förbannad jag blev, någon som verkligen valt fel yrke och skadade ett litet barn så jävla illa, usch blir så upprörd.
    Starkt av dig att berätta om allt, och jag hoppas att du får bra hjälp och blir bra bemött. Kram

    1. Ja fy sjutton jag tycker inte alls det är rätt att hon gjorde så här mot mig, och hur många andra kan hon skadat på vägen :(. Det känns hemskt att börja fundera kring.

  5. Jättestarkt inlägg och fyfan att vissa vuxna människor som kan ge en sån psykisk misshandel på barn! Att man ska behöva få något inslaget i huvudet på det sättet så man får helt fel syn på sig själv, huh. Jag hejar på dig.<3

  6. KBT är så bra, hjälpte mig bli kvitt min ätstörning!

    Ja jag var beredd med kamerna för jag ville ha hans reaktion på bild, men att wow mamma kom var oväntat, trodde bara han skulle stå och titta.

    1. Jag har tänkt tanken några gånger, att hon borde få veta vad hen orsakat. Frågan om om personen ändå kommer förstå det? Om det går in och om den personen ens är redo att ta åt sig av sådant :/

  7. Att lärare beter sig så är helt sjukt. Vuxna som man som ung ska kunna lita på. Har upplevt det själv och min syster likaså, verkar tyvärr vara mer vanligt än ovanligt nu för tiden 🙁 Fruktansvärt..

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma sedan 2004. Bor med min mellanpudeltik Lizzla född (230225), hon kom till min efter att hennes älskade och saknade storasyster Skilla (190919) dog framför mina ögon i en bilolycka den 15 april 2023..Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, och speciallärare i språk, läs- och skrivutveckling med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

We use cookies to personalise content and ads, to provide social media features and to analyse our traffic. We also share information about your use of our site with our social media, advertising and analytics partners. View more
Cookies settings
Accept
Privacy & Cookie policy
Privacy & Cookies policy
Cookie name Active

Vem är jag.

Min webbplatsadress är: https://www.saramadeleine.se.

Vilka personuppgifter samlar jag in och varför jag samlar in dem

Kommentarer

När besökare lämnar kommentarer på webbplatsen samlar jag in de uppgifter som visas i kommentarsformuläret samt besökarens ip-adress och user agent-sträng som hjälp för detektering av skräpmeddelanden. En anonymiserad sträng som skapats utifrån din e-postadress (även kallat hash-värde) kan komma att sändas till tjänsten Gravatar för att avgöra om du finns registrerad där. Integritetspolicyn för tjänsten Gravatar finns på https://automattic.com/privacy/. När din kommentar har godkänts kommer din profilbild att visas publikt tillsammans med din kommentar.

Media

Om du laddar upp bilder till webbplatsen bör du undvika att ladda upp bilder där EXIF-data inkluderar data från GPS-lokalisering. Besökare till webbplatsen kan ladda ned och ta fram alla positioneringsuppgifter från bilder på webbplatsen.

Kontaktformulär

Cookie-filer

Om du lämnar en kommentar på vår webbplats kan du välja att spara ditt namn, din e-postadress och webbplatsadress i cookie-filer. Detta är för din bekvämlighet för att du inte ska behöva fylla i dessa uppgifter igen nästa gång du skriver en kommentar. Dessa cookie-filer gäller i ett år. Om du har ett konto och loggar in på denna webbplats kommer vi att skapa en tillfällig cookie-fil för att kontrollera om din webbläsare accepterar cookie-filer. Denna cookie-fil innehåller ingen personligt identifierbar information och försvinner när du stänger din webbläsare. När du loggar in kommer vi dessutom att skapa flera cookie-filer för att spara information om din inloggning och dina val för utformning av skärmlayouten. Cookie-filer för inloggning gäller i två dagar och cookie-filer för layoutval gäller i ett år. Om du kryssar i ”Kom ihåg mig” kommer din cookie att finnas kvar i två veckor. Om du loggar ut från ditt konto kommer cookie-filerna för inloggning att tas bort. Om du redigerar eller publicerar en artikel kommer en extra cookie-fil att sparas i din webbläsare. Denna cookie-fil innehåller inga personuppgifter utan anger endast inläggs-ID för den artikel du just redigerade. Den gäller under 1 dygn.

Inbäddad innehåll från andra webbplatser

Artiklar på denna webbplats kan innehålla inbäddat innehåll (exempelvis videoklipp, bilder, artiklar o.s.v.). Inbäddat innehåll från andra webbplatser beter sig precis på samma sätt som om besökaren har besökt den andra webbplatsen. Dessa webbplatser kan samla in uppgifter om dig, använda cookie-filer, bädda in ytterligare spårning från tredje part och övervaka din interaktion med sagda inbäddade innehåll, inklusive spårning av din interaktion med detta inbäddade innehåll om du har ett konto och är inloggad på webbplatsen i fråga.

Analys

Vilka jag delar dina data med

Hur länge jag behåller dina uppgifter

Om du skriver en kommentar kommer kommentaren och dess metadata att sparas utan tidsgräns. Anledningen till detta är att jag behöver kunna hitta och godkänna uppföljningskommentarer automatiskt och inte lägga dem i kö för granskning. För användare som registrerar sig på er webbplats (om sådana finns) sparar jag även de personuppgifter de anger i sin användarprofil. Alla användare kan se, redigera eller radera sina personuppgifter när som helst (med undantaget att de inte kan ändra sitt användarnamn). Även webbplatsens administratörer kan se och redigera denna information.

Vilka rättigheter du har över dina data

Om du har ett konto eller har skrivit några kommentarer på denna webbplats kan du begära en exportfil med de personuppgifter vi har om dig, inklusive alla uppgifter du har gett oss. Du kan också begära att vi tar bort alla personuppgifter vi har om dig. Detta omfattar inte eventuella uppgifter som vi är tvungna att spara av administrativa, legala eller säkerhetsändamål.

Vart skickar jag dina uppgifter

Kommentarer från besökare kanske kontrolleras via en automatiserad tjänst för detektering av skräppost.

Din kontaktinformation

Ytterligare information

Hur vi skyddar din information

Vilka procedurer vi har för dataläckor

Från vilka utomstående parter vi tar emot data

Vilket automatiserat beslutsfattande och/eller profilskapande vi gör med våra användaruppgifter

Branschkrav om delgivning av information

Save settings
Cookies settings