Hämtade hem dessa igår, mamma hade hämtat dem åt mig i Furudal. Det är Parasol och Peachy. Jag samlar på 80-talets variant och har nu ett ganska stort gäng. Kika gärna i denna kategorin om ni vill se fler.
De behövde tvättas så klart så jag tog lite före och efter bilder.
De får lite mer glans efter en tvättning. Jag hade inte Parasol (den vänstra) sedan tidigare.
En bild framifrån. Välkomna hit fina ni!
En sak som min son älskat i många år är slush. Jag minns när han var liten och fick sådant i värmen, det blev hans stora lyxgrej som han längtade efter ofta att få dricka. Jag själv får väl medge att just slush inte fallit mig i smaken, men eftersom att sonen gillat det så mycket har vi köpt det vid flertalet tillfällen.
Du kan nog gissa då vilken dröm det skulle vara för min son att ha en slushmaskin hemma? Visste du att det går att hyra en slushmaskin i Stockholm? Jag kan inte låta bli att känna en uns av avundsjuka att allt det roliga oftast finns i storstäderna för detta hade varit en ren och skär dröm för min son som liten när han hade kalas. Jag kan se alla glada barn som dricker slush i värmen, skrattar och har det roligt tillsammans. Det är ju en kylande och läskande dryck på samma gång slushen. Dessutom är det ju väldigt härlig konsistens eftersom det är som små miniisbitar i den som bildar som ett fluffigt skumlager av dryck.
Barn gillar ju sådant som ser lite spännande ut, jag kan tänka mig att just slush är så kul för barn eftersom konsistensen är så speciell. Den blir lekfull och sedan har den olika färg beroende på smak. Det gör ju att det blir ännu mera roligt att dricka den. Barn gillar lekfullhet och enligt mig erbjudet verkligen slushmaskin lekfullhet i vätskeform. Dessutom tänker jag att slush kan vara bättre än tårta och glass eftersom man äter och dricker samtidigt, det blir med lock på inte lika kladdigt på ett barnkalas heller.
Har du provat slush någon gång? I så fall vad tyckte du? Har du ungefär samma tankar som mig att det känns som en barndryck? Eller tycker du att det är så pass gott att du tar det själv?
Något jag alltid ansett varit viktigt är att William skulle kunna lära sig att simma. När han var bebis gick vi på babysim, sedan gick han på minisim och efter det har han gått simskola i skolan. Jag anser att just det där är så oerhört viktigt ur flera olika synpunkter. Det ena för att simningen är livsviktig om du hamnar i vatten, men även för att det idag är ett av kunskapskraven i årskurs 6 att kunna simma. En elev som inte kan simma i årskurs 6 får F i idrott. Det spelar då ingen roll om denna elev har höga på allt annat, om eleven inte klarar idrotten så kommer hen att få F i betyget.
Så simning för mig är en kunskap som jag tycker att alla borde försöka att ge sina barn. Gå till badhuset tillsammans, åk till stranden och var där ihop.
Det finns väldigt bra simskolor i landet på Vattenhusets simskola i Stockholm till exempel, de erbjuder simlektioner för både barn och vuxna. Det här konceptet borde fler orter i landet erbjuda, för att öka simkunskapen hos alla.
Hur ser du på simningen? Kan du simma? När lärde du dig simma?
Eftersom det är rätt sent tänkte jag skriva ihop några rader innan jag beger mig mot sängen. Jag har denna lördag som det endast återstår fem minuter av varit på Hem & Villa mässa på Lugnet med min vän Christin. Det var jättekul, jag hade vunnit två biljetter och bjöd med henne. Fick hem lite småsaker som jag tänkte visa imorgon.
Vi tog lite fika tillsammans och jag fick äran att spana runt med VR-glasögon på Kopparstadens nya kvarter Teatern som byggs just nu. Riktigt häftig upplevelse.
Sedan efter vi varit på mässan, åkte jag ut till Hosjö och hämtade min bror Mattias. Vi åkte mot Orsa för att hälsa på familjen. Vi blev bjudna på jättegod mat, fick tid att pratas vid och skratta. Åkte hem runt nio så är ganska trött.
Allt jag fått med mig idag visar jag i ett inlägg senare under denna söndag. Nu ska jag sova!
Jag startade gårdagen med att åka mot Borlänge. Min mamma hade handlat en del saker där genom Facebookgrupp och sedan hade hon frågat om jag kunde tänka mig att köpa ramar på IKEA till henne. Så jag tänkte att jag kunde roa mig med en liten resa. Jag hämtade sakerna, och eftersom jag ändå befann mig i kvarteren vid Stora Tuna kyrka så passade jag på att åka dit.
Hade jag kommit på det tidigare skulle jag tagit med mig systemkameran, men nu blev det Iphonefoton istället. Min mormorsmorfar och mormor är begravda i Stora Tuna. Min mormors mamma var därifrån och eftersom mormor ofta berättat om hur hon var där som barn ville jag besöka kyrkan. Jag tänkte att det skulle vara spännande att besöka graven också, även om jag aldrig träffade dessa personer så har mormor hållit sin morfar vid liv genom att tala om honom. Han jobbade åt kyrkan och om jag tolkat texter rätt är en av klockorna efter honom på något vis.
Efter att ha letat ett bra tag fann jag den till slut. Min mormorsmorfars och mormors sten. Det var fint att stå där och titta, jag antar att den inte får besök så ofta. Men där ligger alltså de som är mina ättlingar, som är en del till att jag finns. Helt märkligt det där hur släkten går runt och runt.
Efter besöket i Stora Tuna Kyrka åkte jag till IKEA och handlade. Sedan tog jag bilen mot Falun för att åka till en annan hjälpmamma och kursledare för Amningskurs för blivande föräldrar. Jag ska hålla min första kurs på tisdag med henne som mentor, det ska bli riktigt spännande. Hon bjöd på lunch och fika. Jag hade det verkligen jättetrevligt. När jag kom hem plockade jag upp dessa ljusstakar med Rättviksdräkt på som även de hämtades i Borlänge. Visst är de fina? Jag som älskar folkdräkter.
I torsdags var jag på PMU, där hittade jag denna tavla. Det är min mormorspappa som målat den. För ynka 45 kronor fick den följa med mig hem och pryder nu min vägg. Jag har verkligen en kärlek till att pryda mitt hem med saker som jag älskar, mitt hem är inte en inredningstidning utan helt med saker som jag älskar och tycker om.
Min lilla myshörna, där finns en gungstol, en Carl Larssonkudde köpt på Åhlens, dalahästar och tavlor som Anders Loman min gammelmorfar målat. Det är ren och skär kärlek i denna hörna, jag mår bra av den.
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar). Lämna gärna en kommentar hos Elisa så hon och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka hit så fler kan ta del av Fem en fredag!
Vad är en bra sak du gjort för någon annan den här veckan?
Jag gör saker på rutin för andra. Jag öppnar dörrar, eller försöker hjälpa människor som frågar efter vägen. Därmed tror jag inte att jag reflekterar över när jag gör saker för andra lika ofta längre, utan det ska vara något extra. Det enda jag kan komma på som då blir det lilla extra är att jag ska åka och hämta saker i Borlänge alldeles strax åt min mamma, samt handla tavelramar åt henne på IKEA.
Vad är något du tagit dig an under veckan och klarat?
Tagit mig ur sängen har varit en stor bedrift, kanske den största av alla. Jag har lyckats jobba samt genomföra ett kvalificerat samtal och en intervju. Jag tänker att det utifrån de förutsättningar mitt liv gett mig i denna stund är bra nog.
Hur belönar du dig själv efter en tuff dag?
Jag belönar sällan mig själv, det skulle vara när jag fixar naglarna och fransarna bara. Det gör jag då en gång vardera i månaden.
Anser du dig själv vara en i allmänt duktig person?
Vad är duktig? Är duktig detsamma som att vara driftig? Eller är duktig detsamma som att man genomför saker? Är duktig att man får högsta betyget, är en perfekt mamma och har hög lön? Jag tycker ordet duktig är väldigt svårtolkat allt handlar ju om vad andra lägger för värdering i just det ordet. Driftig är jag, arbetsmyra lika så men duktig? Det känns som att duktig är detsamma som att hamna i perfektion och dit vill jag inte längre.
Vad brukar folk tacka dig för?
Jag håller upp dörrar, låter andra gå före i kön i affären om de har färre varor än mig. Jag brukar berätta om vägen, eller att jag lyssnar och försöker hjälpa så gott jag kan.
I flera år nu har William sålt för Panda men även tidigare Jultidningsförlaget. Panda har varit den jag föredragit eftersom jag samlar på deras lyktor, samt även senare år deras stora badlakan.
När man samlar vill man ha sakerna varje år, William sålde enbart för panda denna gång så då handlade jag och Björn ur Jultidningsförlaget för att få saker vi ville ha. Det finns nämligen inga barn som säljer jultidningar där vi bor. Hur som helst, William har sålt massor mer panda och fått iPhone till ett presentkort. Det ska han nu använda till att köpa en ny smartphone.
Ljuslyktan ovan har jag nu alla årgångar av. De är så otroligt fina!
Köpte rotfruktspåsar som jag tänkte lägga just sådant i. Hur bra som helst! Speciellt för mig som verkligen inte vill ha plast hemma.
Eftersom vi handlade från Jultidningsförlaget så fick vi lite premier, jag tog en Glossybox.
Kul med gratis om inte annat.
Jag brukar använda såna här boxar till lite olika saker. Hade Glossybox 2014 så nu har jag en till att använda.
Handlar och premier från Jultidningsförlaget. En Bland tomtar och troll som jag samlar på, en bok köksalmanacka köpte den då jag fick flera av mormor i augusti, etiketter och julkort samt en slags väska att ha presentpapper i. Utöver det ett gäng med premier. William tog allt utom Glossybox.
Jag har fått höra det hela mitt liv. ”Du är så stark” eller ”Du kommer fixa detta, du har styrkan”. Men vad är styrkan i att kämpa för sin överlevnad? Är det verkligen styrka när ens kropps överlevnadsstrategier kickar in för att kroppen är programmerad för att göra just detta? Är det styrka att känna hur hela jaget vill ge upp medan den kroppsliga biten håller dig kvar för att den vill överleva.
Kroppen vill aldrig dö, kroppen vill inte ge upp. Själen kan vilja ge upp, själen kan vara så sårbar att den inte orkar mera men kroppen den kommer kämpa in i det längsta för att hålla dig vid liv. Det är därför sjuka överlever i sina kroppar tills kroppen inte orkar längre men själen som folk gärna vill berätta för dig är så stark, när den inte orkar längre då håller kroppens fysiska nivåer dig vid liv.
Jag är inte stark, min kropp håller mig vid liv. Men mitt inre sliter mig itu. Min själ har lärt mig att dölja hur jag känner, min själ har lärt mig att överleva med hjälp av kroppen. Min hjärna är trött och ledsen, den har blivit försvagad åter igen. Det finns ingen styrka där, den har fått tillräckligt med sparkar och slag för att bara låta kroppens mekanismer hålla mig vid liv.
Jag sörjer och jag lever, men jag är inte stark. Sluta påtala hur starka människor är bara för att det just nu går influenser i denna yogakultur att ”hitta sig själv, och sin inre styrka”, alla är inte starka vissa av oss överlever och fortsätter leva men är ärrade för livet. Det finns ingen styrka där bara överlevnad och kroppens vilja att hålla dig vid liv oavsett vad din själ känner inom sig.
Igår såg jag ett ensamt äpple på ett träd. Kanske kände jag mig just som det äpplet, ensam och trött. Idag är det två veckor sedan mitt liv slogs i spillror och mitt hjärta slets ur kroppen.
Idag ska jag ha ett kvalificerat samtal, jag hoppas även på att hinna med att göra en intervju idag. Får jag båda gjorda kan jag sedan bara försöka skriva ihop lite till specialpedagogsprogrammet. Jag får erkänna att skolan inte är det jag prioriterar främst just nu, jag försöker bara överleva just nu.
Just överleva är verkligen inte så enkelt, det är snarare bland det svåraste uppdrag jag haft i livet.
Den ramlade ner i min brevlåda, jag kom hem och så låg det där brevet med en kallelse till Dala-ABC. Jag ska alltså få hjälp nu efter alla år av självsvält, kräkningar, hetsätning och nu allt jag gjort samtidigt som jag skadat min kropp. Det känns konstigt, men samtidigt befriande. Jag undrar över livet före och efter nu, hur kommer mitt liv se ut utan ätstörningar? När man gått så länge som jag med ätstörningar, när man inte känner av hunger, törst eller mättnad. När magen har problem, då känns det väldigt konstigt att tänka att en dag kommer jag att vara frisk. Vad är ens frisk?
Det är många tankar som kretsar i mitt huvud, en längtan efter att bli frisk och en längtan efter att må bra. Men innan jag sorterat ut allt ska jag jobba, jag slutar 14:45 och sedan ska jag bara försöka att ta det lugnt.
| Cookie name | Active |
|---|
Madeleine Stenberg