Utmattningssyndrom – En dag hos läkaren, fortsatt sjukskrivning och depressioner.

033

Jag kände precis hur jag andades ut inför att skriva detta. En lång djup suck, ett andetag för att fylla mina lungor och för att orka formulera ner orden som finns där inom mig. Att lägga ett uttryck och ord för denna dag, denna snöiga och kalla dag, denna dag när det var minusgrader och jag först gick ut vid 14:00 för att bege mig mot bussen.

Bussresan och promenaden i Borlänge Centrum på väg mot Företagshälsovården var stressande. Det stod människor på stan där i Borlänge, och jag oroade mig för att träffa på någon jag känner. Den där känslan av att behöva prata när man redan är uppstressad och oroad inför mötet. Jag träffade ingen som tur var och lyckades ta mig fram till Företagshälsovården, gick upp och anmälde mig i kassan. Sedan fick jag vänta i ett väntrum där det kom människa efter människa. Jag satt och snurrade fingrar, kände flyktbeteende och rädslan av att sitta där. Hur kroppen skriker åt mig att fly, men det lilla sunda förnuftet man har får kroppen att stanna kvar.

När läkaren kom och ropade upp mitt namn trodde jag att svimningarna var nära. Jag följde oroligt med till hans rum och fick börja berätta min historia igen. Om varför jag är här, varför jag känner som jag gör. Jag fick berätta om mina mediciner och att jag knappt sover. Att mitt normala sömnmönster är att jag lägger mig vid 22:00 och somnar först vid 00:30-01:00 på natten och att jag vaknar vid 04:00 och somnar om igen vid 6:00 för att sedan somna om i ungefär 2 timmar till.

Min sömn var ett problem sa läkaren och något vi måste ta tag i, så jag fick ett recept på sömntabletter. Jag fick även reda på hur det ska gå med min terapi och vi diskuterade tiden för att bli frisk från detta. Jag hörde läkaren säga “Du har varit sjuk i två år, så det kommer ta ett år för dig att bli frisk“. Ett år! Jag vet att det här tar tid men tiden med ett år, det känns som en evighet. Jag tänkte där i mitt stilla sinne på tiden, fick frågan om vad det beror på att jag är här idag.

047

Jag vet ju varför, jag är den där duktiga flickan som aldrig är nöjd med min prestation. Läkaren frågade om jag gillar att klara saker och känna mig duktig, förklarade att oavsett vad jag lär mig eller hur kunskapssugen jag är ser jag aldrig att jag lyckats med något i alla fall. Det här skulle jag få hjälp med i terapin med beteendevetaren något som jag hoppas ska hjälpa mig.

Läkaren berättade även om resan ur det här, hur man kommer ut som en ny människa. Hur man går från att ha varit en person till en annan. Det märks ju redan idag, jag börjar tycka om saker jag inte tyckt om innan. Läkaren sa att folk som befunnit sig här skriver böcker, kanske är det dit jag kommer hamna? Eller vart kommer jag att hamna? Någonstans blir det ju i alla fall, man blir ju inte för alltid kvar här tänker jag. Men ett år, ni förstår inte hur långt ett år känns.

Hur som helst, var läkaren glad över att jag promenerar varje dag. Att jag ska göra saker jag tycker om, och undvika saker som jag inte tycker om. Jag ska fortsätta pressa mig själv att besöka butiker och umgås med människor. Ja och så ska jag börja med sömntabletterna också, dessa skulle inte vara beroendeframkallande i alla fall. Det kan ju vara bra för mig att få sova, jag tänker att sömnen är ett steg i att bli frisk det med.

Efter jag varit på företagshälsovården kände jag mig uttömd på energi, jag hade fått göra ett depressionstest och har depression i min utmattning även om depressionen gått neråt i jämförelse med i somras. Utmattningen är helt enkelt högre så där är det väl största delen. Jag blev sjukskriven i en månad till och jag ska fortsätta kämpa med det jag gör nu, promenera och göra saker jag tycker om.

Den här sjukdomen blir man först frisk när man prioritera sig själv. Jag har börjat både med yoga och meditation här hemma. Jag tar mina promenader och jag försöker att andas djupt istället för högt uppe. Vad man än säger och gör är detta ingen lätt resa man gör, den tar tid och energi. Det är en kamp som man måste kämpa med dagligen, den som hamnat här eller hamnar här vet precis hur det känns. Det är det sorgliga med allt, för man är så trött och slut. Ens energinivå är väldigt låg och ett möte med en ny person kräver all energi du har och lite därtill.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer! Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

34 thoughts on “Utmattningssyndrom – En dag hos läkaren, fortsatt sjukskrivning och depressioner.

  • 7 november, 2016 at 23:05
    Permalink

    Precis så där sover jag med :/
    Nytt läkarbesök på tisdag. Antaglig medicinökning också..
    Fattar inte hur kroppen kan bli sån att man inte vill ut bland folk, affärer mm mm mm.
    Jag är typ världens socialaste människa i vanliga fall. Men nu blir jag helt slut och yr av att umgås med nära o kära 🙁

    Kraaaam

    Reply
    • 8 november, 2016 at 16:00
      Permalink

      Usch det är tungt att inte kunna sova, att inte orka umgås att vara trött jämt 🙁

      Reply
  • 8 november, 2016 at 02:50
    Permalink

    Duktig du är som börjat med meditation och yoga!

    Reply
  • 8 november, 2016 at 07:07
    Permalink

    Men du.Tänker du gå tillbaka till det jobbet som gjort dig sjuk? Det sorgliga är att du tror att du verkligen är sjuk.Din reaktion kan ju liknas vid någon som bränt sig på en låga.Huden är brännskadad men någon sjukdom är det ju inte även om kanske sjukskrivnibg behövs.Din reaktion är sund och är en varning för att åter stoppa din hand i elden eller i ditt fall-att varna dig för att gå tillbaka till ett dåligt arbete.Du är sjukskriven för brännskada i själen men sjuk i den beärkelsen är du inte.Risken finns att allt detta som du nu genomgår med terapi och mediciner gör dig ännu sämre.Mitt råd är att skaffa ett annat arbete.Vill du inte förlora dig helt så gör det.Läkarna står oftsst maktlösa inför sånt och den enkla lösningen för dem är mediciner som i många fall förvärrar.Samtal och terapi och goda vänner är det bästa.

    Reply
    • 8 november, 2016 at 16:03
      Permalink

      Ja det har jag tänkt, jag vill inte ge upp något jag tycker om. Det är klart att man är sjuk i själen precis som man kan bli sjuk kroppsligt. Jag tror på att man läker med tiden. Jag vet att det är så, tiden har en förmåga att läka så man blir frisk och mår bra igen. Även om det så klart tar tid.

      Reply
  • 8 november, 2016 at 08:18
    Permalink

    Mycket mycket bra skrivet. Och vilken kämpe som satt kbvar trots instinkten att dra därifrån. Hade ingen aning om att du varit sjuk i två år, så hemskt länge!

    Reply
    • 8 november, 2016 at 16:04
      Permalink

      Jag skulle aldrig ge upp bara för att, utan det är viktigt för mig att bli frisk :). Ja jag känner på samma sätt förstod nog inte att det började redan för två år sedan om en i liten tappning.

      Reply
  • 8 november, 2016 at 09:51
    Permalink

    Förstår att det var en jobbig dag men det låter ju som att du hela tiden gör framsteg!:) Kämpa på och ta hand om dig själv!

    Reply
    • 8 november, 2016 at 16:04
      Permalink

      Ja absolut, men det känner jag också. Små och sakta framsteg men det går åt rätt håll :). Tack <3

      Reply
  • 8 november, 2016 at 09:56
    Permalink

    Låter som en bra läkare. Det och sömn låter som en bra start på vägen tillbaka. Kram!
    Trollet recently posted..Fawlty towers

    Reply
  • 8 november, 2016 at 10:03
    Permalink

    Tycker du är otroligt stark som skriver om detta. Det är så personligt men så oerhört viktigt! Jag håller tummar och tår att du snart blir bra igen, tid tar tid som min sambo brukar säga. <3

    Reply
    • 8 november, 2016 at 16:06
      Permalink

      Jag tycker det är viktigt än dag kanske detta hjälper någon annan 🙂

      Reply
  • 8 november, 2016 at 10:21
    Permalink

    Du är så stark! Och jag är så imponerad av dig som delar med dig av så mycket kring ditt mående och dina insikter. Fortsätt kämpa! <3

    Reply
    • 8 november, 2016 at 16:06
      Permalink

      Åh tack du, det värmer. Jag fortsätter kämpa mitt mål är att må bra igen 🙂

      Reply
  • 8 november, 2016 at 15:23
    Permalink

    Så jobbigt för dig .. Det är iaf riktigt starkt av dig att skriva om det*
    Känner igen mig en del i dina tankar, som du skriver om.
    Det låter iaf som att Du har en Bra läkare, som tar dig på allvar och det är skönt att läsa 🙂

    Sv: Tack 🙂
    Ska försöka mig på nåt inlägg senare, om jag orkar-varit låg idag.

    <3

    Reply
    • 8 november, 2016 at 15:59
      Permalink

      Ja det är inte alls kul, tänker att det är viktigt att sprida kunskapen vidare om detta.

      Reply
    • 9 november, 2016 at 23:06
      Permalink

      Åh så intressant att du tycker det :D. Tack :D. Hoppas du stannar som läsare 🙂

      Reply

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: