Blodgivare – Lite om varför jag är det, och dagens tappning.

Jag skulle vilja påstå att jag kategoriserar mig som en väldigt stolt BLODGIVARE. Jag har inte kunnat ge blod på ett tag då mina järnvärden och ferritinvärden varit för låga. Men nu är dessa bra igen så då passade jag på att gå och lämna lite blod. Egentligen är det kanske inte så lite, det är en påse som får lämna kroppen och sedan transporteras bort för att testas och sedan ges till en anonym patient som behövde just mitt blod. Eftersom jag är blodgivare och ibland får frågor gällande detta när jag möter nya människor tänkte jag att ni som läser kanske är nyfikna på saken själva? Jag är ingen expert och har bara gett blod i 7 år med start 2009. Dessutom får jag bara ge två gånger per år eftersom jag gärna tappar lite mycket järn ur kroppen. Jag är kvinna och har mens, så det är största anledningen. Kvinnor får annars ge 3 gånger per år och män 4. Men ja nu tänkte jag svara på några vanliga frågor jag får som blodgivare, är du intresserad av detta? Fortsätt att läsa på bilden nedan.

En liten påse med 0 rh positivt blod, ganska precis i starten.

1. Varför blev du blodgivare? – Jag blev blodgivare för att jag nog alltid tyckt att människor ska få tillgång till blod. Jag skräms av det faktum att något litet barn, en gravid kvinna eller någon med kronisk sjukdom skulle dö bara för att det saknas blod. Att bli givare var dock inte helt enkelt för mig, jag hade blodpropp 2003 när jag var 19 år och under den perioden fick inte personer med blodpropp ge blod. Detta är förändrat något som kommer med i nästa fråga gällande sjukdomar.

2. Hur vet man att man får ge blod? – Det viktigaste är att du faktiskt ringer just din blodcentral eller blodbuss och frågar. Många regler ändras med tiden, och så har man ofta hört att man inte får ge från någon en gång och tror att samma regler gäller alltid. Det kommer ny forskning och regler inom blodgivning precis som inom annan medicin så om du inte fick ge för fyra år sedan, betyder det inte att du inte får ge idag. Vill du ge blod och inte frågat blodcentralen på ett tag? Ring då och fråga, annars finns denna lista med flera svar på dem vanligaste frågorna. Det finns även självtest på nätet du kan testa om du får ge på.

3. Varför är ni blodgivare så malliga? – Det här tycker jag är skitroligt! För det här har jag både fått höra och läst flera gånger att folk uppfattar blodgivare som. Jag vet inte vad detta grundar sig på, om det är att blodgivare delar länkar och att det finns ord som ”Ge blod, rädda liv”. Men jag tänker så här, människor delar med sig av massor av saker som dessa gör. Det kan vara att vara volontär eller aktiva i föreningar. Såna gånger blir ingen störd på personen ifråga, men när det kommer till blodgivning så blir man irriterad? Är så klart nyfiken på detta, kan det vara så att man själv vill ge men inte vågar eller får? Jag tänker så här, man kan alltid sprida information som räddar livet på andra, oavsett om man får ge blod eller inte? Man kan sprida kunskap bara för att hjälpa till, ibland krävs inte det fysiska från dig för att hjälpen ska nå fram.

4. Gör det ont att ge blod? Nålen ser så stor ut! – Jag tillhör dem som tror all smärta är individuell och att det är svårt att säga vad just du kommer tycka och tänka om något. Jag personligen, och observera detta att det är jag tycker inte det gör det minsta ont att ge blod. Nålen är större än vid vanligt blodprov ja, men det känns inte annorlunda att få in den i kärlen för det. Storleken har i blodgivningssyfte i mitt fall således ingen påverkan på smärta. Jag tycker inte det känns alls, utan man sitter där och hör ljudet på på vågen som påsen som uppsamlar blodet ligger på.

5. Mår man illa? Svimmar man? Hur känns det efteråt? – Ännu en gång får jag vara ärlig och säga att även detta är individuellt. Jag har nu vid två tillfällen sedan 2009 under blodtappningen eller ja efteråt fått svimningskänslor. Idag var ena tillfällen och det berodde på att jag fick lågt blodtrycks som jag sedan flera år har. Men denna gång blev det lite av extremt efter tappningen. Jag fick som svettningar, blev rejält varm och det susade i öronen. Fick sätta mig i blodgivningsstolen och blev upphöjd, stannade i cirka 40 minuter där för att vara säker på att blodtrycket skulle sänkas. Blev således testad av blodtrycken två gånger, en gång när det var rejält lågt och en när det låg på normal nivå. Jag brukar känna av efter tappningen när jag kommer hem annars, men då är det mer lågt tryck och inte som idag. Det är viktigt att dricka mycket vatten då, man har ju förlorat en del i vätska. Tycker dock ni ska påminnas om att detta är jag, Williams pappa Björn och min bror som också är givare (tack vare att jag värvat dem) mår aldrig dåligt efter en tappning. Utan båda fortsätter dagen precis som vanligt efteråt, så det här är individuellt och inget som du ska stoppas av om du vill bli blodgivare.

Vad händer efteråt? – Efter att man givit blod får man välja en present, det kan vara allt mellan tröjor, porslin, biobiljetter eller presentkort. Jag har fått allt möjligt under tiden som blodgivare. Idag tog jag en skål och fick med en röd t-shirt som tydligen var kvar från Blodomloppet. Man får även med sig järntabletter hem, jag väljer Niferex då dessa är bättre för min mage även om jag absolut inte vill påstå att dem är toppen för magen i mitt fall. Tänk dock på att man kan sprida ut upptaget av järntabletterna så man kan äta dessa tills nästa blodtappning om man vill.

Hur gammal måste man vara för att ge blod? Och hur är det med vikten? – För att Ge blod måste du väga över 50 kilo, detta då man annars behöver sitt blod själv. Någon övre viktgräns för blodgivning finns inte vad jag vet. För att Ge blod måste du vara minst 18 år och sen tror jag inte det finns någon övre gräns men att det ibland kan stoppas vid 65 ungefär? Det kan du läsa på om?

Om jag vill bli blodgivare hur ska jag då göra? – Kontakta din blodgivarcentral eller blodbuss, du kan få kontakt med blodmottagningar i ditt län på denna länk. Där får du fortsatt information och kan således börja din resa mot att bli blodgivare.