Fem en fredag v.43: Work it

Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar hos Elisa så hon och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka hit så fler kan ta del av Fem en fredag!

  1. Vilken var din senaste fysiska aktivitet?
  2. Är du en kondition- eller styrketräningsmänniska?
  3. Har du någon gång regelbundet tränat en lagsport? 
  4. Kan du göra 10 armhävningar på tå?
  5. Vad för slags gruppträning på gym föredrar du?

Vilken var din senaste fysiska aktivitet?
Min promenad ner på stan idag. Var ganska glad att jag tog mig ut, mår liksom inte så bra så att jag gick ut var en stor bedrift för mig.

Är du en kondition- eller styrketräningsmänniska?
Kondition, jag går mest promenader och inget annat.

Har du någon gång regelbundet tränat en lagsport?
Nej aldrig, har föredragit att träna ensam.

Kan du göra 10 armhävningar på tå?
Nej det kan jag inte, jag är jättesvag i armarna.

Vad för slags gruppträning på gym föredrar du?
Skulle vara yoga, det är ju i grupp och avslappnat. Sådant fixar jag utan problem.

Ett vackert armband.

I samarbete med INF.se

Det är många idag som använder Fitbit charge 2, vilket är något som jag upplever som något väldigt bra vid träning. Den räknar din puls, kan hålla koll på din distans som ett exempel.

Men om man har något sådant vill man ju gärna även att den ska vara snygg att bära. Jag är nog inte ensam om att någonstans tycka att det finaste som finns är när man har något fint på sig, om det dessutom då bär en nyttig funktion kan man inte annat än att känna en extra glädje över att lyckats fått tag på just den perfekta saken.

Det var då när jag hittade dessa fina Fitbit charge 2 armband i olika färger som är riktigt läckra och finns så det faller alla människor i smaken. Själv föredrog jag så klart det rosa. Jag har alltid lite extra känsla för saker som är rosa, om jag ska välja något är det alltid det rosa som jag väljer i allra första hand. Det är så fint på något sätt och så enkelt. Jag skulle inte kalla mig för typen som tyckte extra mycket om rosa som barn, men som vuxen är det konstigt nog något helt annat när jag väljer färger.

Jag upplever just denna rosa som lugnade, nästan lite som barndomens tuggummisort Hubbabubba som man tuggade med det där rosa och fina i färgen. Dessutom anser jag att rosa funkar till i princip allt, ett rosa fitbit armband hade varit perfekt för mig att känna mig fin i samtidigt som jag skulle träna. Men jag vet också att andra säkert skulle föredrar som svart, grå eller guld. Jag såg även att det finns ett armband som är helt rött, det var också oerhört vackert och det tyckte jag med om. Så nu kom det eviga velande fram, ska jag välja rosa eller rött?

Jag andas men hjärtat slår tungt.

Det gör så ont! En del av mitt hjärta saknas mig, jag ser höstlöven som fallit och det vittnas om att snart faller den första snön. Hur ska man kunna andas igen när ens hjärta känns som det fallit i småbitar.

Likt löven på höstens alla träd har mina tårar fallit denna höst, nu öser tårarna ut min kropp likt ett snöoväder. Jag känner så mycket, jag känner mer som den känslomänniska jag är.

Det blev inget Västerås, då livet är viktigare. Västerås kommer åter, men livets dagar kan man inte ta igen. Det gör så ont att leva, det gör så ont att uppleva.

Imorgon ska jag träffa min psykolog, det känns som tiden går för sakta. En akuttid och hjälp att hantera allt det som gör ont. Jag skrev till Dala ABC idag, det är Dalarnas ätstörningsenhet för vuxna. Kanske kan jag få hjälp med den saken, att sluta svälta mig själv, hetsäta och kräkas upp maten i omlopp. Kanske de kan hjälpa mig bli frisk, så jag sluter cirkeln och mår bra.

Det är inte för ätstörningarna jag har sorgen. Jag kommer berätta i sinom tid, men just nu behöver jag sörja ensam, och sörja i min egen takt.

Tack alla ni som bryr er, blir så varm inombords. Ni får veta varför men inte just nu. Jag måste möta acceptansen först, finna ron i att orka prata om det.

Alla dessa känslor.

Jag har sovit så oerhört dåligt i natt. Vaknat och somnat, vaknat och somnat. Jag är så ledsen, det känns som att jag befinner mig i en avgrund i djupet av ett mörker.

Varför ska jag behöva uppleva den smärta jag upplever just nu? Om man känner saker hela tiden och alltid, blir chocker och sorg så extra hårt inombords. Det gör så ont, så förbannat ont.

Idag är det jobb och imorgon Västerås. Man jag vet ingenting i stunden, det enda jag vet är smärtan och sorgen jag känner. Det gör så ont, så hemskt och fruktansvärt ont.

Akuten, röntgen och att vabba ett barn över 12.

William ramlade på parkouren i söndags. Igår hade han jätteont i handen så jag tänkte att jag får väl ringa vårdcentralen då. De ringde upp vid nio och hänvisade oss till akuten. Jag stod där på jobbet och funderade hur sjutton gör man nu? Det var bara att försöka få tag på William, springa runt på jobbet för att förklara att man behövde dra och sedan åka raka vägen och hämta upp William.

Vi kom fram till akuten, fick vänta och träffa trevliga läkare. Handen kontrollerades och sedan blev vi skickade till röntgen och ja ni vet själva hur det brukar vara på akuten. Det visade sig att handen inte var bruten men båtbenet är lite lurigt så slutar det inte göra ont ska vi dit igen.

Jag hade som tur var hört om att man kan vabba barn över 12 år om man får intyg så detta passade jag på att ta denna gång. Tycker inte riktigt att det är schysst att låta sin tonåring på fjorton år sitta ensam på akuten. Så idag vabbade jag alltså, ska skicka in pappret till försäkringskassan men ska först ha lite nya inkomstuppgifter eftersom det gamla var kopplade till mitt förra jobb.

Det blev min tisdag det, varje dag är ett nytt äventyr verkligen.

En matta för lekande barn.

Inlägget är i samarbete med Kilands mattor.

Som ni vet fotograferar jag då och då barn. Det är något jag tycker är väldigt roligt och till sådant kan man ibland behöva lite rekvisita. Så när jag fick ett samarbete med Kilands mattor tänkte jag varför inte? Jag tycker att en barnmatta kan göra mycket för ett rum och speciellt när det är lekfulla sådana.

Tanken var att jag till dessa foton skulle haft barn med, men nu var det så att det inte var så enkelt att få till en fotografering i helgen så istället fick det bli att jag fotograferar med lite leksaker. Jag la det klassiska barnspelet med grodor, en leksaks myra på hjul och en väska på matten. Du vet att när barn leker kan nästintill vad som helst hända. Det är det som är charmen med barn.

Tänk dig att vara liten och liggandes på barnmattor i ditt rum, i lekens värld bor det grodor och myror som invånare på gatorna. Just nu är den rosa grodan mitt i ett jättehopp där han ska vinna mästerhoppet i grodhoppning. Myran är på väg dit för att titta på och stötta sig bästa vän, spänningen är olidlig kommer grodan att ta sig i burken? Kommer han att slå världsrekordet?

Myran stannar upp och tittar in på sin kompis, han kör ut mot vägen för att se om han kan heja på ännu mera och det gör han. Grodan vinner och myran jublar! Vänskapen och glädjen speglar sig genom leken.

Jag måste säga att mattan också är otroligt härlig att ligga på, den är mjuk och smälter in i golvet. För ett barn som vill leka på denna blir det en glädjande stund där du kan ta en bok och kudde för att läsa på. Det finns hundra olika möjligheter för dig att använda denna matta. Söt är den också, jag kan rekommendera ett köp.

Ljuset i ett mörker.

Jag fick sådan huvudvärk på jobbet igår. Det riktigt pulserade, åkte hemåt och gick in och handlade på Maxi. Blev bara värre och värre, denna gång var det helt klart hormonellt. Jag åt middag och sedan la jag mig i min säng och sov i en timme, smörjde in mig med liniment och först då började huvudet lugna ner sig.

Idag är det tisdag och jag hoppas på en huvudvärksfri dag. Jag tänkte att det blir att åka hem, städa och dammsuga samt handla något till middagen efter jobbet. Sedan ska jag bara ta det lugnt.

Vad ska du göra idag?

En ny vecka igen.

Så var det en ny vecka igen, sista veckan innan läslovet. Som lärare jobbar man större delen av det lovet, vi är lediga torsdag och fredag nästa vecka. Jag som deltidare tar även ut ledigt på onsdagen.

Vi ska vara hundvakt de lediga dagarna under lovet. Min syster Melissa samt min bror ska på convent så då passar vi Melissas hund Sotis under tiden. William åker till Skåne på fredag och stannar till måndag om jag inte minns fel. Jag åker till Orsa på lördag tillsammans med min bror Mattias.

Jag ska till Västerås och Mälardalens högskola igen denna vecka, det kommer säkert att bli bra.

En frukost och att må dåligt på insidan.

Jag mår inte bra, det finns naturliga förklaringar till mitt mående men det är så tungt ändå. Jag försöker att leva, se det fina i varje dag men jag vet att jag är deprimerad. Jag gräver ner mig i allt för att slippa ta i den känslan som finns där på insidan. Det gör så ont, det gör ont att leva. Jag funderar hur man lever vidare i denna känsla?

Jag vet att andra tror att nu är hon utmattad igen, men jag är inte utmattad jag är bara förbannat ledsen och uppgiven. Jag känner mig matt och ledsen, uppgiven och förtvivlad. Jag orkar inte ge 100% på allt utan nu ger jag mindre och mindre. Det är som ett hjärnan hunnit ifatt mig nu, jag vill inget hellre än att saker ska kännas bättre men det gör inte det. Det känns förbannat jobbigt istället. Jag vill hålla ihop och vara stark, men hur är man stark när man faller sönder inombords?

Om jag mina tårar var av guld skulle jag vara rik inom en sekund.