Utmattningssyndrom – Idag vill jag bara ligga på soffan.

Dagarna går alltid upp och ner. Jag hade ångest inatt och har vaknat flera gånger av drömmar som stressat upp mig. Jag kände mig så där riktigt speedad flera gånger när jag vaknade så någon riktig sömn har jag verkligen inte fått inatt. Det är jobbigt att drömma saker som skapar oro inom sig, framförallt när det är mycket som lätt skulle kunna släppas om man bara kunde släppa kontrollbehovet man har i sig.

Jag avskyr den där känsla av att inte ha kontroll över situationer eller göra fel, att göra fel är också vad som fått mig hit. Rädslan för misslyckande och andras bedömning runt mig, det hänger så klart ihop med det där jag skrivit om tidigare att jag aldrig är nöjd med vad jag gör, och är livrädd för att göra fel. Jag är en perfektionist som absolut inte vill misslyckas, jag vill så gärna vara duktig och känna att andra kanske ändå tycker att man är helt okej.

Men för den sakens skull så betyder det också en rädsla för misslyckande eller en rädsla att göra fel. Jag tror mitt examensstrul i våras var toppen på ett isberg, och det var därför kroppen sa stopp. Jag hade hamnat här ändå, men jag tror att examensstrulet liksom var en av delarna som fick mig att liksom inte orka längre. Det där att alltid göra rätt, att alltid kämpa för mitt eget godkännande som aldrig kommer. Att alltid hugga efter halmstrån för att känna att man godkänner sig själv och det gör jag aldrig.

Jag avundas de människor som älskar sig själva, som aldrig känner oro för saker. Som bara tänker att det där löser sig. Jag önskar så jag hade en del av den tron på mig själv, även om den inte finns där i mig. Så önskar jag mig den, jag önskar mig en röst inombords som säger ”du är bra som du är”. Jag önskar den dömande människan inom mig kunde viska nya ord till mig istället för negativa ord. Jag önskar så att jag kunde känna mig stolt och inte så oerhört dömande mot mig själv.