Lär snart göra en ny kategori enbart för mina drömmar. Jag drömmer så mycket skit så jag seriöst börjar fundera på om det är något fel på mig HAHA. I alla fall i natt då.

Jag drömde att jag var på någon slags festival eller nått. Så var Sophie med i drömmen. Var i nått öltält och drack miller HAHA, kom på det nu var miller för jag tyckte det var så gott. Älskar ölen Miller, i alla fall kom det förbi någon fjortis och skrek och höll på så jag sa, MEN fan vilken dryg fjortis och den där bruden blev skit sur och började bråka och skulle spöa mig. Blev så less på henne så jag slog ner henne *haha*. Så kom vakten och jag bara hon slog mig först typ, så hon blev utslängd. Då hämtade hon någon fet gubbe, eller ja ni vet typ såna där man ser på film biffar som umgås med jätte smala och tunna tjejer som hade en nikon systemkamera i alla fall så tog han kort på mig så jag gömde mig bakom någon och typ sa att han skulle anmäla mig för jag slagit ner tjejen, så jag snodde hans kamera HAHA.
Sen i alla fall så drog vi i väg till nån hiss så åkte hissen uppåt men så kom den så vi fick lov att lägga oss ner för taket tänkte pressa ihjäl oss typ. ALLTSÅ jag drömmer ofta sånt här, att saker ska döda mig och jag har panik, lika att folk jagar mig med kniv och jag blir stucken. En gång när jag var sju år drömde jag att det var jag men ändå inte jag, för det var en vuxen tjej som sprang på en båt med en man bakom mig han hade kniv och han kom bara närmare och närmare jag hade en lång typ 1800-tals klänning på mig och så ramlade jag på min sko, han kom ikapp mig vände på mig, jag såg eggen på kniven och riktigt kände när han pressade in kniven i bröstet på mig. VAKNADE och hade ingen luft först hade panik och sen märkte jag att jag låg på golvet…

Sen brukar jag drömma att jag liksom drömmer. Att jag är i någon värld där jag inte kan vakna ur drömmen, brukar vara så att jag ligger i till exempel soffan för jag vet att jag somnat där, jag vaknar och det är mörkt ute. Jag brukar gå runt och försöka komma till dörren och då kommer det nästan alltid in främmande människor med knivar eller pistoler som försöker döda mig och jag känner mig som JAG vill vakna, snälla låt mig vakna men dom bara kommer närmare och jag är livrädd sen får jag för mig att jag inte kan andas ofta också. Typ att att jag inte har någon luft och jag bara skriker men inget kommer för lungorna är tömda typ. Det är skit äckligt. Sen när jag väl vaknar brukar jag alltid vara svettig som fan och gärna typ tårögd.

Aldrig trodde jag väl att det skulle känna så sorgligt att se sitt lilla barn sluta förskolan, jag är glad att jag nu har den här erfarenheten. När jag slutade grundskolan brydde jag mig inte ett smack faktum är att jag inte brytt mig när andra gråtit alls. Men idag, gud det gjorde verkligen ont i mig att gå till förskolan, leta upp William och hans fröken som befann sig på förskolegården, vandra in i byggnaden och plocka ner allt från Williams fack för att sedan gå in i lokalerna för sista gången som Williams mamma på förskolan. Det gjorde ont i mig, även om vi kommer hälsa på och bor grannar med förskolan. Vi kommer säkert prata ute på gården och sånt så är det ändå ett sånt väldigt starkt avbrott. Nu är den delen av Williams liv över. Nu är han skolbarn och jag mamma till ett skolbarn. William fick en pärm med alla teckningar han ritat och saker han tyckt om, små bilder från när han började var där från invigningen av förskolan och som hans fröken sa, HAN hör ju ihop med det här huset han har varit här sen allt startade och det gör han ju. William har liksom varit barnet som började där och gått där hela tiden nu har han slutat och det känns så himla sorgligt. Fick med Williams CD-skiva med alla bilder på honom gav hans fröken en kram och gud när vi gick därifrån, vandrade genom grinden och ut för sista gången då kände jag hur tårarna började komma i halsen. När jag kom hem hit kollade jag igenom hans pärm och alla bilder och det föll små tårar från mina ögon. Mitt älskade barn, du har blivit så stor och jag din mamma har verkligen sett hur åren swishar fram. Jag känner i hela hjärtat hur jobbigt det känns att lämna förskolans trygga miljö för dig för att ta det stora klivet in i skolan. Finare personal än på den förskolan finns inte och får jag någonsin gåvan att få fler barn igen kommer dessa hamna på förskolan, det sa jag också till hans fröken idag. Det finns inget annat alternativ för mig. Den förskolan är den bästa i stan och jag kommer sakna dom så otroligt mycket. Tack för tiden William fått gå hos er, tack för allt ni lär honom, alla glada minnen han har från er. Jag är så glad att jag fick världens bästa förskola till min son! Om någon personal någonsin läser detta hoppas jag ni tar åt er, för ord för hur mycket ni betytt för mig och William det har jag inte ord för! *rooos

Sista hej då till förskolan.

Så fint.

Williams saker från förskolan.

Vi åkte till Z-krogen och William fick avslutningsmat.

Meny

En cola-light

Drog och fiskade.

Fisketur.

Sonens pappa fick napp, ett näckrosblad

William fick hålla i en mört. Williams farmor fick upp den och slängde i den,
fisken hoppade upp på land igen så William höll i den och slängde tillbaka den.

Nu har jag och William gått till förskolan för sista gången någonsin. Det kändes så konstigt den korta vägen dit kändes så lång och mitt mamma hjärta gör nästan lite ont. Det är roligt att han börjar skolan och han ser så mycket framemot det och jag ser verkligen fram emot att se honom växa och bli större, samtidigt gör det lite ont i mig när jag vet att den lilla människa jag en gång födde nu är så stor att han slutar på förskolan och börjar skolan. Jag får ett skolbarn, och egentligen har jag aldrig riktigt hunnit med känns det som. Jag känner ett litet stygn i hjärtat, har så himla många fina minnen av förskolan. En av hans fröknar hade gått igenom bilderna (dom får en cd-skiva med kort på sig när dom slutar) och sa att det fanns så himla många när han var liten. Han var med och invigde förskolan eftersom den var helt NY när han började, han klippte bandet till gången och var med när dom planterade trädet dom fick och sånt. Han var då endast 2,5 år men så framåt och glad och älskade förskolan från första dagen han började. Första dagen så ratade han mig och sin pappa totalt, andra dagen bad han mig gå hem så jag fick gå till personalrummet, fjärde dagen fick jag gå hem och femte var han helt inskolad. Hade bara tänkt ha honom där 15 timmar i veckan och plugga resten, läste på körkortet och hade så tills i början av Maj, då utökade jag för William grinade varje dag han behövde gå hem. Han fick då vara där på mellis några dagar sen stannade han hela veckor för han ville vara på förskolan med sina kompisar och underbara fröknar. Det var bra också för när han fick vara där lite längre (ungefär 1 timme längre varje dag) då började han sakna mig och ville följa med hem. Så har vi haft det sedan dess, jag blev klar med mina gymnasiestudier (hoppade av gymnasiet innan jag fick honom och började plugga när han var 10 månader igen) , fick körkort, började på högskolan Dalarna, började jobba extra inom barnomsorgen och idag är jag här. Högskolestudent i höst har jag 3 terminer kvar på högskolan sen är jag LÄRARE, jag ska läsa ht10 , vt11 och ht11 sen är jag klar. Lärare och jag hade aldrig klarat de utan Williams förskolas hjälp och stöd. Jag kommer sakna dom i massor. ÄVEN om vi bara har några meter i mellan varandra blir det ändå aldrig samma sak i skolan, inte samma småprat. Inte samma koll på vad som hänt. När ens barn börjar skolan försvinner den där mysiga biten med förskolan. Jag undrar varför så många föräldrar är så förbannade på sina barns fröknar på förskolan, om dom förstår vilket underbart jobb dom gör för barnen, hur dom hjälper barnen att se olika former av saker att inte bara ens egen familjs normer och regler är dom rätta. Barn växer så med förskolan och förskolan har alldeles för dåligt rykte. Folk tror att man endast lämnar dit barnen som på förvaring, fast personalen i förskolan gör sånt super jobb. Jag har jobbat på förskolor jag vet, dom sjunger med barnen. SMÅ barn kan så himla mycket mer en många föräldrar ser på förskolan, där kan dom riktigt små på 1 år gå med sitt glas och tallrik samt bestick och lämna på vagnen, där äter dom äpplen med skal när dom är 2-3 år. Där får dom rita och kladda bäst som vill och göra konstverk. Förskolan är inte en förvaringsplats förskolan idag är en plats för att låta barnen växa och bli fria individer. Förut var förskolan ett dagis en förvaringsplats, idag är förskolan en förberedelse för skolan.

Jag kommer sakna förskolan för William. Får jag någonsin ett till barn idag finns det ingen annan förskola jag kan tänka mig placera mitt barn på förutom på min sons förskola. För jag har varit så himla nöjd med den och är fortfarande de. Jag kommer sakna hans förskola mycket. För idag är min sons sista dag någonsin i förskolan och imorgon när han vaknar har han börjat sitt sommarlov och början på en ny tid i livet. Tiden som skolbarn.

På din 3 månaders dag januari 2005

Nu är du snart 6 år och tiden rusar i väg.

Jag älskar den här årstiden alla smultron och jordgubbar. Mums igår var vi och plockade lite smultron i diket när vi var på väg hem från sonens pappa. Tog lite kort så ni ska få se idag.

I alla fall idag drog jag och William och hans pappa ner på stan efter maten. Sålde lite kläder till sonens pappas kompis flickvän. Vill inte lägga ut namn så skriver så. Skönt att bli av med och få lite pengar, sen sålde jag lite kläder på tradera idag också blir jätte bra. Funderar om jag ska sälja något mer, när man väl börjar sälja grejer så kommer man bara på mera och mera som man skulle vilja bli av med haha. Eller ja, jag är sån i alla fall.

Gick hem och kikade lite på tv, sen gick sonens pappa ut för att fixa sin cykel så kommer han in och säger att grannes katt är i slagsmål jag hade liksom pjamas på mig så slängde på min ”uber snygga” morgonrock och ringde på hos grannen som inte var hemma men hon kom utanför. HAHA, nu har två grannar sett mig i morgonrock *S* . Blir väl snart känd för morgonrocks damen eller nått. HAHA.

Fast jag och Anna brukade ju gå till filmbutiken (Helikon för er som känner till det) i Orsa och handla godis i våra pjamasar när vi var 17-18 *haha*. Drog även till statoil i Orsa och handlade i pjamas. När jag nyss flytta hit till Falun brukade jag gå från min lägenhet i Bojsen till Preem macken i pjamas och köpa korv när jag var bakis också. HAHA. Jag älskar pjamas men de har ni nog märkt. Man kanske skulle ha pjamasparty i vuxen ålder? Typ dricka alkohol i pjamas underbart!

Förresten något kul, blir tyvärr inget Västerås åt mig även om jag vill dit i helgen. Men på fredag kommer Sofie hit och då ska hon göra mig till pinuppa , ni vet 50’s tals tjej. Fixa håret och sminka och sånt sen ska vi festa. SÅ kul har inte träffat Sofie på skit länge är säkert ett halvår sen minst? I alla fall så kul att få prova vara lite 50’s . Me like a lot! *greaat

Mums

Tillbaka till VR, bästa tidningen.