november 2009

En lyckad uppgift.

DET gick jätte bra med uppgiften idag. Barnen var verkligen hel nöjda och då anser faktiskt jag att man lyckats riktigt bra. För är barngruppen nöjd då är faktiskt arbetet bra gjort. Jag är skit glad för de, man kände riktigt lyckorus i kroppen efteråt. DÅ i den stunden kom jag på varför jag vill bli lärare. Av någon underlig anledning så när man läser och läser känner man ibland sådan maktlöshet. VAD fan vill jag bli och är det här verkligen rätt för mig tankarna. Så kom jag på idag att ja det är rätt för mig faktiskt. ATT bli lärare och arbeta med barn det är på något vis jag och det passar mig jätte bra.

Annars gick jag, Sandra och Lisa och käkade lite lunch på stan och gick igenom arbetet och det var skit kul. LETAR mig galen efter en typ näthat. Ni vet sån där man använda förr i världen platt hatt med nät framför. Finns fan inte och det är surt. Jag längtar i alla fall tills den tjugosjunde. KÄNNS skit kul att klä ut sig i något som man aldrig skulle ha annars. Jag funderar lite över musiken känns som mellan 1900-1940 kan det bli svårt att hitta musik, sen eftersom vi ska vara här får jag lite halv ångest för jag tänkte ju att vi skulle dansa och sånt men blir trångt i mitt vardagrum MEN man kan ju hoppas att det löser sig. Jag ser verkligen fram i mot detta.

Kvällen har annars varit väldigt lugn imorgon ska sonen ta spruta nummer två. Det gick jätte bra med första sprutan så jag tror faktiskt inte det kommer bli något denna gång men vad vet man, jag fick ju kallelse för spruta två när jag tog den förra automatiskt men misstänker att den inte behövs men tar med den i alla fall.
Pratade med personalen på sonens förskola idag och då sa dom att dom vänta tills riskgrupperna samt företagen är klara. TYCKER faktiskt det är konstigt, när man jobbar med barn är man uppe i smittor hela tiden. Barn är inte direkt kända för att vara friska, och så kul är det ju inte som personal att vara sjuk stup i ett heller. Som förut minns en som berättade att i början när hon blev lärare så var hon sjuk i magsjuka nästan varje vecka. MENAR va fan, ska man behöva må så kasst jämt. Vet det är är ett känsligt ämne och nästan tabu att ta upp men jag tycker faktiskt att har man ett sjukt barn då har man han eller hon hemma. MEN tar inte med sjuka barn till förskola och skola då får dom stanna hemma för alla barn samt personals skull. Vissa hävdar ju att har man valt de yrket får man skylla sig själv, precis som folk ansåg om en kille som blev björnbiten i skogen när han arbetade. MEN man undrar ju om man resonerar på samma sätt om någon blir påkörd av en truck eller får ett lass lådor över sig på jobbet. Du får skylla dig själv att du är yrkeskadad för du valde de jobbet. Jag tycker faktiskt att sjuka barn bör stanna hemma, sen visst att vissa smittor smittar innan det bryter ut men som feber typ där barnet har feber när man lämnar helt groggy på grund av på proppad alvedon, eller föräldrar som typ. Hn bajsade löst i morse men blir det så hn spyr hör av er. MENAR bajsar barnet löst tar man då inte det säkra före det osäkra? Som magsjuka det är ju vidrigt varför vill man utsätta andra för de? Kanske bara jag som resonerar på det sättet vad vet jag. Tycker i alla fall själv att när sonen är sjuk då vill jag ju ha honom ner bäddad hemma, ompysslad och mysigt. Minns ju hur man tyckte om det som barn när man fick te och mackor på soffan eller coca cola när man hade magsjuka. Kikade på film och myste. Fast ja när jag hade feber så låg jag mest utslagen och orkade fan ingenting men vid magsjuka. Förstår inte varför vissa då lämnar sina barn vill man inte att dom ska få bli friska i tid? SEN vet jag många som resonerar att det är en ekonomisk fråga, typ att JA men jag har INTE råd att få mindre pengar. Men då funderar man ju på varför man skaffade barnet från första början, om barnet är en belastning när den är sjuk? Jaja, nu ska jag inte provocera mera antar att folk redan är förbannade.

Cosmopolitan och veckorevyn.

Fick en cosmopolitan och veckorevyn idag. Till saken hör att jag tror jag prenumererar på cosmo men nu stod det att jag fått gratis nummer som tack från Nelly.se , så risken är stor att jag får dubbelt nummer imorgon eller så.
Får väl se. Fick även veckoreyn som jag inte fick någon som helst koll på varför för så vitt jag vet har jag gått ur veckorevyn men det visar sig antar jag?

Ska gå och lägga mig strax. Imorgon ska vi ha lekpedagogisk uppgift i studiegruppen och spela upp för barn, det känns väldigt nervöst vill jag säga. Jag är ingen teater apa så jag känner stor press. MEN ska förhoppningsvis både bli kul och givande. Lär gå och lägga mig nu. I natt blev jag nämligen väckt av att min gamla telefon levdet ett eget liv, trots att den var avstängd trodde den att klockan var 07.00 och att jag skulle gå upp. KLOCKAN var 3.00 på natten och jag begrep inte ett skit varifrån ljudet kom lyssnade och letade men hittade inget. Vet att jag trodde det var sonens leksak ett tag? SKUM man blir när man är så där nyvaken. Hade skit svårt att somna om sen, och sonen vaknade och ville kissa så klart och ropade på mig så fick gå dit antar att det störde hans sömn. Så jag hoppas på att få sova ut i natt behöver in skönhets sömn.

Skriver väl mer imorgon. Här får ni ett smakprov på mina tidningar. Läser ni innan ni lägger er? Eller ser ni på tv tills ni somnar? Jag kan inte somna framför tv:n längre störs av ljuset förr kunde jag det men inte längre. Radio har jag aldrig kunnat ha på när jag sover, det stör mina drömmar och passar liksom inte in där. JAG ska ha tyst och mörk när jag sover då sover jag som allra bäst.

Glögg och annat snusk.

Det finns saker som jag gör som är förbjudet. En av dessa saker är att jag INTE tycker om glögg. Det är egentligen bland det fulaste man kan erkänna. Julen och glögg hör ihop. Men jag gillar inte glögg, när jag var femton och fest galen knyckte jag en glögg ut mammas barskåp mitt i sommaren för det var det ända jag tänkte att hon inte skulle sakna. Inte sån där alkoholfri så klart utan med alkohol i. Den där glöggen satt jag sen med nere på bryggan och drack av för att bli full, och visst blev jag de. Men jag spydde även som ett as efteråt. Så här senare tror jag det var början på mitt glögg hat.
Jag har tyvärr supit sönder många saker, precis som dom flesta gjort som någon gång festat. Ett tag kunde jag till exempel inte dricka coca-cola för jag tyckte det smakade precis som hembränt. För sånt skit drack man ju i sina ungdomsdagar. Coca-cola hembränt och redlöshet var liksom a och o ett tag i livet. Jag hoppas min son blir lugn och inte ens hälften av vad jag var i ungdomen.
En annan sak jag inte kan dricka är portello. Hade aldrig smakat portello innan jag var sjutton år. Vi fick tag på vad jag tror var dålig sprit (läs hembränt) , jag drack och blev helt jävla kokko i krukan. Jag var inte snäll på en fläck den kvällen. Minns mest att folk bad mig gå hem och sova. Jag sov dock i baksätet på bilen så gott som hela kvällen och spydde ut genom bilen flera gånger under resan. SPYDDE portello. Hade tyckt den var sjukt god innan för den smakade som något men jag minns inte vad. Spydde som sagt som ett as när jag drack det så varje gång jag ser portello i butiker vänder det sig i magen på mig.
En annan sak jag supit sönder är san francisco, den drack jag sjukt mycket förr men spydde som ett av av. Apelsinjuice var också förstörd dryck efter de men nu går det bättre. Sen har vi också andra drycker som man spytt av som sist när jag drack med Linn och fick jäger. JAG spydde som ett as dagen efter så det stank jäger i näsan. Jag har också förstört solbacka körsbärsvin. Folk brukar minnas mig för den, dock blev jag helt shitzo i huvudet av det och idag vet jag varför den innehåller hasselnötter och jag är nötallergiker. SMART att dricka de va? Hehe.

Har ni förstört någon dryck och i så fall vilken?

Delat mitt blod.

Idag har jag varit och lämnat hälsodeklaration eller vad man ska kalla det var ett A4 med frågor om min hälsa kändes faktiskt som det gick fort att få det igenom. Sen fick jag information om vilka steg man går igenom och att det tar cirka 5 min att lämna blod, när man lämnat blod får man en smörgås samt juice och annat. Man får också en järntablett samt välja en gåva. VAR väldigt mycket fint bland gåvorn. Jag såg flera saker som skulle passa hemma hos mig. Första gången man lämnar blod får man också en pins som säger att man lämnat blod. Känns spännade om cirka 4 veckor kommer jag att få en kallese och lämna min omgång blod. Känns faktiskt så himla enkelt. Valde förmiddagar då den tiden är det som brukar passa mig allra bäst.

Så nu är jag alltså på väg att bli blodgivare.

Idag, snart snart snart.

Om typ 18 min kommer vi ha studiegrupp och gå igenom det sista inför imorgon. Jag är nervös känner jag. Eller pressad? Undra vilket ord som passa bäst, NERVÖS eller PRESSAD. Både orden kan vara rätt lika. Jag känner mig nog mest pressad. Eftersom skolarbete är väldigt pressande i sig, här så väljer man ändå att göra något man vill ska bli bra. Eller jag är sån. Jag vill att när det är något praktiskt jag ska göra att det är hundra procent bra. Därimot när det är teoretiskt är jag inte alls lika ambisiös. Kanske för jag helt enkelt inte tycker teori är lika viktigt som praktik. Ofta så säger det praktiska mer om ens sätt att jobba en det teoretiska.

Jag gillar att läsa, även skriva är kul men det pratiska momenten är roligast för där ser man resultatet mer klart och inte alls lika luddigt. Det är som när man städar. Det blir ett resultat det blir RENT, sånt gillar jag. Därimot uppnår jag inte alls samma klimax om jag typ skriver som här i bloggen. Visst det blir inlägg men det ger mig inte samma klimax som ett bra resultat av städningen.

Jag vet jag är skum. DOCK är det inget jag försöker sopa under mattan, jag är liksom som jag är. Folk som umgås med mig har nog svårt att placera mig. IBLAND är jag nämligen väldigt vild, galen och brutal. Ibland drar jag mig undan och vill vara ifred och är reserverad. Jag är heller inte sån som ger mig själ till nya människor, jag sluter mig som en mussla först man lär trixa med mig och vinna mitt förtroende innan man lyckas öppna mig.

NU ska jag sluta blogga nu kom min studiegrupp!

När ens döda pappa är närmare en man tror.

GAH, jag blev bokad för jobb idag. Hela kvällen igår försökte jag komma in på insidan men det gick inte. Så i morse fick jag så klart sms och blivit bokad för jobb. FICK panik för jag kan verkligen inte idag. Hela dagen är uppbokad. Först och främst ska vi ha studiegrupp och planera inför uppspelandet av teatern imorgon, sen ska jag skriva in mig på blodcentralen för att bli blodgivare. Det betyder alltså att idag ska jag ta massor med rör och i dom kommer mitt blod att gå igenom diverse olika tester för att sedan bli blodgivare. JAG hoppas verkligen jag får bli, skulle bli så himla besviken annars FAKTISKT, stupa på mål linjen liksom. Eftersom jag haft blodpropp var de första målet att ta sig över nu är jag så NÄRA. Fick veta att min pappa var blodgivare när han levde, det känns spännande att jag gör samma val som honom i något. Vissa stunder känns det som jag är nära min pappa även om minnena av honom bleknar bort mer och mer. Vissa saker minns jag inte, medans andra kommer jag ihåg vagt. När jag var liten sa alla att jag skulle minnas honom, därimot mina syskon 4 och 5 år skulle inte komma ihåg honom alls. Jag minns honom mest men inte alla lika mycket som jag gjort första året, andra året osv. Det känns som efter varje år har ett minne försvunnit. Har ni sett den där filmen ”den oändliga historien 2” där är det en häxa som tar Sebastians (har för mig han heter så) minnen i ett slags minnes solk. Varje gång han önskar något hamnar hans minnen i en liten glaskula. Han har sen bara 2 minnen kvar, det ena är hans mamma, det ena är hans pappa. Han önskar med den sista och då finns bara ett minne kvar, pappan som ropar på honom från hans värld. I alla fall så säger häxan att välj nu att åka tillbaka till din pappa så fantasin dör eller något liknade. Sebastian säger då, JAG önskar att du får ett hjärta. Så får den här häxan ett hjärta och fantasin eller vad det heter blir normalt igen.
Jag såg den här filmen första gången när pappa levde tror jag. Fick i alla fall första filmen när jag sju år gammal. Den var så fin minns jag, dock film nummer två var inte lika fin, den med häxan. Den var rätt läskig och min bror som var runt 3 – 4 råkade komma in och se och fick panik och blev helt förstörd så jag fick inte se den mer. Jag var så frustrerad minns jag. Men förstår ju mamma också, man kan inte ha en film som skrämmer livet ut ett så litet barn dock förstod jag inte hennes val när jag var liten. I alla fall det där med minnesållet. När jag började glömma saker med pappa (han dog när jag var 9 år) så tänkte jag om minnen var så, att vi helt enkelt sållar och glömmer det vi en gång uppfattade som viktigt. Det skrämmer mig att barn glömmer en så fort, jag är livrädd för att sonen ska glömma mig, kanske också mycket för jag vet hur det är med mig och mina syskon som var barn när pappa dog. Min syster minns kanske 1-2 saker har hon sagt, och hon vet inte riktigt om det är fantasi eller verklighet. Min bror minns en sak, i alla fall gjorde han förr. Det han minns är att min pappa kunde släcka ljus med fingertopparna. Min systers ena minne är att vi fick åka utan bälte i pappas bil när mamma inte var med.
Det jag minns är många hemska saker, nästan bara hemska faktiskt. Dock minns jag ett bra minne. När pappa tog mig till leksaksaffärer i Noret i Mora, strax innan han dog och lät mig välja precis vad jag ville i hela butiken. Det kan låta som så lite för andra men det här minnet vårdar jag så ömt. Jag gick runt i affären i vad jag tyckte kändes som timmar för att komma på vad jag ville ha. Så hittade jag en gosedjurshund (båtsman modell) med en rosa utstickande tunga. Jag valde denna då jag tyckte den var så mjuk, gosig och fin. OCH jag ville ha en egen hund, pappa hade en hund Acke som jag ofta gick ut och gick med när jag sov hos pappa. Älskade verkligen den hunden. Så fick jag min mjukisdjurs hund som jag vårade så ömt. Pappa dog 2 månader efter jag fick den där hunden. Som jag gråtit mina tårar på den hunden. Den är idag i precis samma skick som när jag köpte den.

Året efter detta fick jag en gosedjurskatt av min mamma jag minns att jag nästan inte vågade ta i mot den. För i min barn hjärna trodde jag att tar jag i mot den här katten nu kommer mamma dö, precis som pappa gjorde när jag fick hunden. Jag var livrädd. Två månader efter detta kom en ny person in i mitt liv, en svart lurvig liten sak. Min alldeles egen hundvalp Sassa. Sassa fick bli min ledsagare och tröst genom åren, som jag grät i hennes päls och som hon slickade bort mina tårar när jag grät. Hon fanns där genom mina tunga år. När jag flyttade hemifrån blev hon SÅ sur på mig, men det gick över. Sen när jag blev gravid och låg på soffan med magen hoppade hon upp och la sig på den. Hon låg där medans sonen sparkade och for runt och hon tittade upp in i mina ögon många gånger. Jag undrar om hon förstod vad som fanns det inne, tror nog det. Dagen jag bar in babyskyddet i hallen glömmer jag inte heller HON såg så lidande ut. Kollade på sonen och sen på mig, jag undrar om hon trodde att han tog hennes plats för henne. Ens barn tar allas plats dock älskade jag Sassa precis lika mycket som innan. Sassa la sig dock bredvid sonen och sov när han sov, så jag tror inte hon riktigt tyckte så fullt illa om honom som hon försökte påvisa alla. Sen kom då dagen när hon dog. Det är nu 3 år sedan, inte på dagen men månaden. Mamma vaknade av att se Sassa vingla i sovrummet och hur hon kissade på sig. Hon hade slagsida. Jag befann mig 10 mil bort och visste inte vad jag skulle göra. Mamma ringde sedan och berättade att Sassa fått en spruta och somnat in. Sassa min älskade hund hade fått en hjärnblödning. Det väkte så i mitt hjärta att jag inte fick vara där och säga adjö, hon hade stöttat mig så många gånger och dagen hon dog fanns jag inte där.
På något vis tror jag att Sassas plats i familjen gjorde mycket. Att jag fick Sassa i just rätt tillfälle. Vi var en så olycklig familj men blev ändå lyckliga av att ha Sassa där. Jag tror Sassa var en lycklig hund, hon fick ett långt och bra liv hon levde tills hon var 12 år och var busig och pigg ända tills slutet. Vissa menar att djur är just djur, men djur är också familjemedlemmar och det gör ont när dom dör precis som när ens pappa dör. Smärta kan inte jämföras men smärta finns där oavsett hur lång tiden går. Tiden läkar alla sår heter det ju, och visst är det så. Men såren blir ärr som visas vid speciella tillfällen. Ibland gör det ont och ibland är dom behagliga och jag antar att det är de som är livet.

90-talets pinsamheter.

Gah, kikade på en video från 90-talet där med me and my kan ha stavat fel, var med. VILKA jävla kläder och låten sen? Snacka om att man inte kan anklaga nittitalet för att ha svåra texter. Jag minns typ i fyran på klassfesterna alla lyssnade på dom, rednex och sen typ absolut dance 6. Det var liksom klassikern. ALLA tyckte det var så sjukt bra musik. Så här efteråt inser man att man inte ens fått lära sig musik på den där tiden. Minns dock i femman när jag hörde e-rotic första gången. Jag bara ÄLSKADE sex on the phone. Det är sant, jag brukade lyssna lokal radion varje lördag så ringde man och önskade låtar till varandra. Dock blev man alltid chockad när folk vågade önska den snuskiga låten sex on the phone. På det där stället kunde man också ringa och vinna saker. En gång vann jag över en kille som var 18. Minns att han var arton för jag var bara 12 år och tyckte det var riktigt KUL. Vann filmer till ett värde av 500, det var väldigt stort. Filmerna var mest barn/ungdoms filmer så jag var jätte glad för dom faktiskt. Var ju VHS på den där tiden hade ingen DVD tror inte ens det fanns, och fanns det var det nog en LYX-grej som normaliteten inte hade.

I alla fall så måste jag säga att nittitalet ändå skämde ut oss många gånger. Dom flesta har nån gång ägt tajts och då menar jag inte leggings i den bemärkelsen som är idag, våra var ofta i skrikiga färger + att man gärna skulle ha en toffs som var våfflad på huvudet typ. FULT som fan. Och strumporna mina kära läsare dom skulle man liksom först dra upp för att sedan dra ner så dom låg som tyckta korvar mot benen.
Sen fanns det också MIDJEVÄSKOR, alltså för er små som inte upplevt 90-talet så är medjeväska något man sätter i midjan och har dragkedja på. Denna ”praktiska” och glömde jag nämna FULA sak stoppade man sina tillhörigheter i för att slippa ha dom på armen, DÄR väskor ska sitta.

Förutom detta mode, så var jag en av dom som köpte silver-jacka alla robyn och jag hade även bomber-jacka *host host* , jag tyckte jag var SKIT frän. Idag otroligt pinsam.
Jag hade också självklart skor från TP med tjock sula, var liksom vinterskor med riktigt tjocksula och väldigt speciell snörning, ovan på dessa använde jag mig av marwin pants och sedan crocker eller fruit of the loom huvtröjor. Jag köpte också diverse olika färger på marwin tröjorna. JC var nämligen den ända affären som man handlade sina kläder på från hålan jag är uppvuxen i. Alla sprang i platåskor ÄVEN jag. Jag minns dock NÅGOT bra med 90-talets kläder, JC hade sjukt sköna trosor. String marwin pants hette dom. Dom var helt UNDERBARA, mjuka i bomull och väldigt bekväma. Sen FILA kläder. Det var verkligen slutet av nittiotalet. JAG älskade min fila tröja och fila skor. Fila tröjan var det en jävel som knyckte för mig, men skorna slet jag med hälsan. Jag tyckte FILA var det snyggaste klädmärket som fanns.

Fanns dock saker jag aldrig ägde och är glad över så här efteråt, skipants skiter i om dom är inne nu dom är AS FULA, wo tang clan kläder (tror mest karlar använde dom men fanns tjejer också) , buffalo skor, ÅH vad jag ville ha såna. TACKAR mig lyckliga stjärna att jag INTE köpte det. Hade varit förfärligt att ha såna bland mina beganade skor lista.

Det här blev ett litet nostalgi inlägg. Sånt är trevligt. Det bär mig ändå tillbaka 10 snart 20 år i tiden. KÄNNS skrämmande tiden går så sjukt fort!

Shoppat kläder på ellos.

Beställde lite kläder. Jag ska ha 1900-tals fest den 27 November. Ska bli sjukt kul. Kravet för att komma på den här festen har jag och Linn skickat ut. Man måste vara utklädd till något från 1900-talet. DET är alltså väldigt brett mode. Själv ska jag få låna en klänning från antingen 30 eller 60-talet. Den från 30-talet har min morfars systrar haft en gång. Den från 60-talet har min mormor en gång beställt men aldrig använt. Detta betyder alltså att jag ska ha plagg som inte går att få tag på i affärerna på mig. Känns kul faktiskt, det blir liksom att gå tillbaka flera år i tiden. Ska bli så spännande att känna hur plaggen kändes. Något säger mig att man inte hade samma som idag. Men vad vet jag. I alla fall bestämde jag mig för att köpa underkläder som ska passa oavsett vilken klänning jag väljer. För förr i tiden använde man sig av vad man nu tycker är sexiga underkläder. Jag tog visserligen stingtrosor och push-up bh men jag vill kunna använda det någon mer gång. Jag har tyvärr inte blivit än av er alla som övergått till hipsters, jag föredrar helt enkelt string. Förmodligen en vanesak.

I alla fall här ser ni mina köp. NU bara väntar jag på att ellos ska packa dom. Blev också en cardigan samt lite förvaring jag tänkte ha i badrummet. Bilderna är lånade från ellos.se.

HIV

Anna kikade förbi här strax efter att jag skrivit. Vi babblade på om allt mellan himmel och jord. Framför allt idioter, kom även en på läskiga sjukdommar som skrämmer oss som HIV och Cancer. Dessa två skrämmer mig verkligen. Imorgon när jag ska lämna blod är min största skräck att dom ska säga att jag skulle ha hiv. Vet det är egentligen fånigt. Jag är definitivit inte sån som ligger, men ändå jag är rädd. Tänk om man tagit på en handduk osv. SKIT fånigt för jag vet ju att hiv inte sprids så, men ändå HIV är skrämmande.

När jag gick på BF (skulle gått andra året på gymnasiet för stunden) så råkade det komma fram att jag varit med en kille oskyddat. Folk började säga att han minnsan var sprutnarkoman och att det rycktades om att han hade HIV. Jag blev helt bestört och skit rädd. Var 17 år liksom och den där killen var ett misstag som jag gjort i nian. Nu börjar ni väl fundrera över mitt omdömme? Jag var rätt omdömes lös som ung. I alla fall så tog jag hiv-test då och grät fan blod i en vecka. Ja inte bokstavligt talat men jag var SKIT rädd. Ringde till och med den där karln och frågade och han blev nog både chockad över att jag ringde efter flera år, samt förvånad att jag var så sjukt hispig. I alla fall var det negativit och jag svor på min faders grav att jag aldrig mer skulle försätta mig i den situationen igen. Dock ska man inte svära över såna saker, råkade i knipa en gång då jag blev drogad och våldtagen. Detta pratar jag sällan eller aldrig om öppet jag skäms över det. Kanske för att jag borde tänkt längre. Var 18 år och kände mig verkligen smutsig. Tog mig 1½ år innan jag insåg att jag blivit drogad. Jag förstod detta när jag som gravid fick morfin på grund av stasat njurbäcken. Känslan av morfinet som gick rakt in i kroppen var den samma som kändes den där gången när jag blev våldtagen. Som jag då i ett och ett halvt års tid gått och tänkt i fall jag kanske ändå varit med på det. Jag låg ju ändå avklädd det lilla jag minns. Så här efteråt begriper jag ju varför. Han tog och utnyttjade mig, det läskig den natten var att jag såg men kunde inget göra. Jag kunde inte säga ifrån min mun lydde inte mitt tal för talet fanns inte. Min kropp lydde inte mig för mina reflexer var låsta. Det var som att jag levde men inte fanns, känslan var så vidrig och det var ännu vidrigare när jag sen fick uvi och fick bege mig till doktorn och berätta allt, var på dokton tog hiv, klamydia osv på mig. TACK och lov hade jag inget då heller. Så tog jag mitt sista HIV test dagen när jag skrev in på MVC som en rutinkoll. Då var jag inte det minsta nervös eftersom jag endast varit med sonens pappa. Hade inget, som det ser ut idag är läget det samma. Jag har inte varit ute i singel svängen på över 6 års tid. Därför skämmer mig HIV mest om man skulle tagit på en tvål av en hiv-smittad eller råkat lägga handen på samma ställe. SÅ himla fånigt. Jag vet ju hur hiv smittat ändå är HIV test laddat. Kanske för man är så rädd för just HIV. Det är liksom som definitivt på nått vis. Hiv och CANCER två skilda sjukdommar men ändå så förbannat farliga och skrämmande.

Skrämmer någon sjukdom er? I så fall vilken och varför?

We use cookies to personalise content and ads, to provide social media features and to analyse our traffic. We also share information about your use of our site with our social media, advertising and analytics partners. View more
Cookies settings
Accept
Privacy & Cookie policy
Privacy & Cookies policy
Cookie name Active

Vem är jag.

Min webbplatsadress är: https://www.saramadeleine.se.

Vilka personuppgifter samlar jag in och varför jag samlar in dem

Kommentarer

När besökare lämnar kommentarer på webbplatsen samlar jag in de uppgifter som visas i kommentarsformuläret samt besökarens ip-adress och user agent-sträng som hjälp för detektering av skräpmeddelanden. En anonymiserad sträng som skapats utifrån din e-postadress (även kallat hash-värde) kan komma att sändas till tjänsten Gravatar för att avgöra om du finns registrerad där. Integritetspolicyn för tjänsten Gravatar finns på https://automattic.com/privacy/. När din kommentar har godkänts kommer din profilbild att visas publikt tillsammans med din kommentar.

Media

Om du laddar upp bilder till webbplatsen bör du undvika att ladda upp bilder där EXIF-data inkluderar data från GPS-lokalisering. Besökare till webbplatsen kan ladda ned och ta fram alla positioneringsuppgifter från bilder på webbplatsen.

Kontaktformulär

Cookie-filer

Om du lämnar en kommentar på vår webbplats kan du välja att spara ditt namn, din e-postadress och webbplatsadress i cookie-filer. Detta är för din bekvämlighet för att du inte ska behöva fylla i dessa uppgifter igen nästa gång du skriver en kommentar. Dessa cookie-filer gäller i ett år. Om du har ett konto och loggar in på denna webbplats kommer vi att skapa en tillfällig cookie-fil för att kontrollera om din webbläsare accepterar cookie-filer. Denna cookie-fil innehåller ingen personligt identifierbar information och försvinner när du stänger din webbläsare. När du loggar in kommer vi dessutom att skapa flera cookie-filer för att spara information om din inloggning och dina val för utformning av skärmlayouten. Cookie-filer för inloggning gäller i två dagar och cookie-filer för layoutval gäller i ett år. Om du kryssar i ”Kom ihåg mig” kommer din cookie att finnas kvar i två veckor. Om du loggar ut från ditt konto kommer cookie-filerna för inloggning att tas bort. Om du redigerar eller publicerar en artikel kommer en extra cookie-fil att sparas i din webbläsare. Denna cookie-fil innehåller inga personuppgifter utan anger endast inläggs-ID för den artikel du just redigerade. Den gäller under 1 dygn.

Inbäddad innehåll från andra webbplatser

Artiklar på denna webbplats kan innehålla inbäddat innehåll (exempelvis videoklipp, bilder, artiklar o.s.v.). Inbäddat innehåll från andra webbplatser beter sig precis på samma sätt som om besökaren har besökt den andra webbplatsen. Dessa webbplatser kan samla in uppgifter om dig, använda cookie-filer, bädda in ytterligare spårning från tredje part och övervaka din interaktion med sagda inbäddade innehåll, inklusive spårning av din interaktion med detta inbäddade innehåll om du har ett konto och är inloggad på webbplatsen i fråga.

Analys

Vilka jag delar dina data med

Hur länge jag behåller dina uppgifter

Om du skriver en kommentar kommer kommentaren och dess metadata att sparas utan tidsgräns. Anledningen till detta är att jag behöver kunna hitta och godkänna uppföljningskommentarer automatiskt och inte lägga dem i kö för granskning. För användare som registrerar sig på er webbplats (om sådana finns) sparar jag även de personuppgifter de anger i sin användarprofil. Alla användare kan se, redigera eller radera sina personuppgifter när som helst (med undantaget att de inte kan ändra sitt användarnamn). Även webbplatsens administratörer kan se och redigera denna information.

Vilka rättigheter du har över dina data

Om du har ett konto eller har skrivit några kommentarer på denna webbplats kan du begära en exportfil med de personuppgifter vi har om dig, inklusive alla uppgifter du har gett oss. Du kan också begära att vi tar bort alla personuppgifter vi har om dig. Detta omfattar inte eventuella uppgifter som vi är tvungna att spara av administrativa, legala eller säkerhetsändamål.

Vart skickar jag dina uppgifter

Kommentarer från besökare kanske kontrolleras via en automatiserad tjänst för detektering av skräppost.

Din kontaktinformation

Ytterligare information

Hur vi skyddar din information

Vilka procedurer vi har för dataläckor

Från vilka utomstående parter vi tar emot data

Vilket automatiserat beslutsfattande och/eller profilskapande vi gör med våra användaruppgifter

Branschkrav om delgivning av information

Save settings
Cookies settings