Mina nya glasögon, och för första gången på 20 år känns det bra.
Madeleine Stenberg 
Jag var tolv år och runt julen, eller strax efter julen när jag fick veta att jag behövde glasögon. Jag befann mig hos skolsköterskan som tyckte att jag borde gå till optikern. Jag hoppades där några dagar senare på optikern i Orsa att jag verkligen inte behövde glasögon. Jag gick i sexan och hade en usel självkänsla. Det var under samma period som jag börjat hålla igen med maten. Men optikern såg samma sak som skolsköterskan och det blev glasögon. Jag fick mina glasögon men kände mig verkligen så fel. Jag mådde så dåligt, skulle jag verkligen behöva använda glasögon.
Det dröjde flera månader innan jag plocka fram dem för att använda när jag skulle läsa. Och ännu längre tid tog det innan jag började använda dem i skolan. Jag tror det var först runt sommarlovet i sexan jag insåg att jag var tvungen. Jag såg bättre med glasögon trots att jag inte ville ha dem. Så jag började bära dessa skitföremål och kände mig ful dagligen. Våren i sjuan så var vi till Märsta för att hälsa på min moster. Det var jag, min mamma och mormor samt mina syskon. Vi hade varit till centrum i Märsta och jag frågade mamma om linser. Det låg nämligen en optiker där lägligt i Märsta centrum som skrivit om linser på en stor plansch utanför sin butik. Så mamma sa till mig att gå dit och fråga, vilket jag gjorde. Jag minns hur mannen sa att han tyckte att man skulle vara 14 år när man började med linser något jag precis fyllt. Jag var så glad och så fort vi var tillbaka till Orsa igen fick mamma boka tid åt mig på Synsam i Mora. Där provade jag ut mina första linser och sedan den dagen är jag linsbärare.
Jag trivs med linser. Jag köpte nya glasögon 2004, och dessa har jag använt tills idag. Nu fick jag en ögoninfektion förra veckan och fick veta att jag nu måste gå med glasögon i flera veckor. Det här bidrog till att jag kände att jag då lika väl kunde köpa nya glasögon. Jag provade dessa på Synsam här i Falun för en vecka sedan. Kände att det borde funka, idag när jag fick dem där på Synsam och provade och tittade mig i spegel kände jag något inom mig som jag tidigare aldrig känt. Jag kände mig fin, jag stod där med mina glasögon och likt Docenternas låt ”Bakom mina Solglasögon, kan jag va mig själv” kände jag mig själv bakom ett par glasögon. Jag kände mig fin, jag kände mig äkta. Det känns bra! Jag tittar mig i spegel och trivs med mina glasögon, en härlig känsla det tog mig tjugo år att nå hit eller hitta rätt. Dessa glasögon och jag gifter oss med varandra, en märklig och upprymd känsla på samma gång. Jag trallar om sången och sjunger; Bakom mina glasögon, kan jag äntligen vara mig själv.
