november 2016

Utmattningssyndrom – Att sova i 15 timmar.

Madeleine Stenberg 6 november, 2016 24 Kommentarer

Jag skrev ju igår kväll att jag var trött efter massagen, och det var jag verkligen för jag somnade och sov i sammanlagt 15 timmar. Jag tror min kropp behövde energin eftersom jag sov så länge, sen har jag svettats dessutom. Jag som alltid fryser har svettats och sovit i bara trosorna vilket inte hör till vanligheterna. Jag sover alltid varmt eftersom jag annars fryser, jag antar att min kropp fick ur sig massor med slaggprodukter igår och därmed svettades kroppen ut ännu mera. Jag har druckit mycket vatten på detta så jag tror min kropp mår väldigt bra idag. Eller tror jag är ganska säker på att den gör det eftersom jag är alldeles mjuk i flera kroppsdelar och inte så stel som jag alltid annars är.

Det var verkligen välbehövligt att gå på massage, kroppen behövde det och jag tror min själ under natten fick chansen att sortera ut mycket inombords också. Jag har drömt om saker och fått sortera mycket i huvudet. Jag tror att drömmar är bra när de är läkande, så jag tänker att stressiga drömmar med många intryck har chansen att skapa ett lugn hos oss. Det är viktigt att få lugnet och känslan av att må bättre.

Idag ska jag gå och handla. Jag tänkte ta en promenad i snövädret samtidigt, något som är bra för mig eftersom jag behöver komma ut i luften. Har en fundering på om jag ska gå förbi Apoteket på lasarettet också. Jag skulle behöva handla en sak därifrån, men har inte bestämt mig hur jag ska göra ännu. Idag faller det stora flingor här i Falun, hur ser det ut hos er? Är det snö där med? Eller har ni inte fått någon ännu?

Utmattningssyndrom – Att unna sig thaimassage på Daily life spa.

Madeleine Stenberg 5 november, 2016 29 Kommentarer

Idag gick jag till Daily life spa och fick min första någonsin massage och då thaimassage. Alltså det var helt galet underbart, och trots att jag hade som stenar i axlarna som aldrig någonsin kommit därifrån senare kom dessa saker ur. Det här måste jag göra fler gånger, nu är jag galet trött så trots att klockan inte ens är sex på kvällen kommer jag strax gå och lägga mig.

Jag gick hem därifrån och lyssnade då på Fallet Bobby på P3 dokumentär och usch så ont det gjorde i hjärtat. Stackars pojke som råkade ut för det där!

Jag har hunnit med att titta på The vampire diaries och Salem, men känner hur ögonen lockas av sängen. Jag sov inte så bra i natt heller, så det i kombination med massage och sömnsvårigheter och stress under lång tid säger nog sitt skulle jag tro. Det blir alltså en tidig kväll för mig. Men vi hörs imorgon, hoppas ni haft en fin lördag och Alla helgonsdag! Här utanför kör bilar till kyrkogården just nu, så jag skulle inte råda någon att gå ut utan reflex ikväll. Eller hörrni gå aldrig utan reflex!

Utmattningssyndrom – Att göra listor för att se dagen.

Madeleine Stenberg 5 november, 2016 27 Kommentarer

Jag har börjat se ett mönster i saker jag behöver göra. Jag blir stressad redan på morgonen av måsten och att tänka allt som bör göras men det inte finns energi inför. Något som är viktigt i tillfrisknade från utmattningssyndrom är att ha roligt. Det kan ju låta ganska skumt att ha det som en punkt, att ha roligt och skratta ska man ju bara göra. Man ska ha tid för roliga aktiviteter och man ska ge sig sådant. Men när man blivit utmattad och kört på sin kropp tills energin tagit slut och man inte längre ser något roligt, är det svårt att komma på saker man tycker om.

Ni har nog alla hört talas om rehabilitering, om man varit med om en olycka kan man behöva rehabilitering för att få tillbaka en funktion i kroppen. Jag har börjat se det så för mig själv, att jag håller på att rehabiliterar mig själv frisk i själen genom att göra saker jag tycker om. Saker som ger mig välmående och glädje, idag ska jag för första gången i mitt liv gå på massage, och då Thaimassage på Daily life spa här i stan. Samma plats som gör mina naglar. Jag ska alltså göra något jag tänkt på under många år men aldrig någonsin unnat mig själv. För att jag precis som med mycket annat inte prioriterat mig och min kropp och själ.

Igår pratade jag med William att jag aldrig egentligen tyckt mig själv vara viktig utan andra har varit viktigare än mig. Det här gör ju nu att jag håller på att lära mig själv att göra det jag vill, att följa mina känslor. Jag uttrycker det jag vill säga, och allt det jag tidigare hållit tyst om kommer poppandes ut genom min mun. Inga elaka saker men sanningar, jag säger helt enkelt till när jag inte vill och varför. Det är en resa i livet som jag numera får ta mig igenom.

När jag gick i skolan sa jag alltid min mening. Men när jag blev förälder så kände jag någonstans att det är bättre att låta andra ta snacket. Kanske för att jag helt enkelt inte orkade ge mig in i diskussioner jag hade så fullt upp med att vara förälder, att läsa in gymnasiet eller få högskoleutbildning eller senare att jobba. Jag valde därför att hålla tyst och bita ihop, för det var enklare så. Enklare att hålla tyst och så fick människor som vill diskutera allt och inget göra det medan man själv satt och stressades över alla miljontals viktigare ting jag var tvungen att göra, men aldrig hade tiden för.

Det är här att göra listor kommer in. För några dagar sedan kände jag en längtan efter att fatta pennan och ett block och skriva ner listor på saker som jag ska försöka mig på att göra under dagen. Sedan att få bocka för punkt för punkt och se ett resultat och lägga mig och veta att idag gjorde jag allt det jag borde. Jag har med vardagliga saker som att städa, diska och kanske vattna blommorna. Jag skriver upp saker jag tycker om som att promenera, blogga och titta på någon tv-serie. Jag skriver upp saker som är bra för kroppen som att komma ihåg min medicin, äta mat måltider och att göra saker för mig själv.

För varje punkt jag bockar av, för varje punkt känner jag ett lugn. Nu är det här klart, nu kan jag lämna detta. Jag känner ett välmående när jag bockar av saker jag tycker om, och ser att jag går framåt i mitt mående. Det betyder inte att jag mår superbra, men det ger ett lugn som påverkar att jag i alla fall kan somna utan ett stressmoln på kvällen. Att jag sedan ligger vaken till 01:00 varje kväll med andra orosmoment är något annat jag får jobba på. Men vetskapen om att jag bockar av små vardagliga ting, ger en liten lättnad i själen.

Utmattningssyndrom – Dagens pinsamma och att bjuda på sig själv.

Madeleine Stenberg 3 november, 2016 32 Kommentarer

Dags att bjuda lite på en pinsam sak som jag gjorde idag.
Gick på stan för att utmana mig själv som en del i att bli frisk. Ser då min bror på håll så går ikapp honom. Säger hej och han är med en vän. Jag ska presentera mig och hör mig själv säga ”Jag är hans bror”. Min bror tittade på mig och jag bara mitt i allt börjar gapskratta och säger, eller tvärt om jag är hans syster och han är min bror. Idag hade jag alltså lite svårt att skilja på syskonskapet, men gud så jag började skratta. Stackars brorsan som fick skämmas över sin snurriga storasyster som uppenbarligen presenterar sig som hon inte vet vem hon är.

Grejen är den att jag är galet nervös när jag är ute och går så där. Jag fick två AVI:er idag och insåg att jag borde göra mig själv en tjänst och gå ner på stan. Något jag såklart gjorde och därmed lyckades komma ner på stan och när jag befann mig där bestämde jag mig för att gå en vända i gallerian för att våga. Det är hemskt men det gick, fick med mig ett par vantar från Glitter, älskar deras vantar och köper nya nästan varje år därifrån och sedan gick jag och hämtade paketen.

Det gick ganska smärtfritt idag, även om jag fick andas vid flertalet tillfällen. Jag lyssnade på P3 dokumentär om Neurosedyn och usch fick ont i magen, stackars barn och kvinnor som utsattes för detta. Det känns så konstigt när man tänker på att samma tid som detta var låg min mamma i magen på min mormor. Det kunde alltså lika gärna hänt mina nära, nog känns det hemskt när man tänker på saken och alla drabbade.

Hur som helst, väl hemma från stan städade jag och fixade här hemma. Fick ett helt underbar sms och blev tårögd men skriver inget mer om den saken. Är hur som helst väldigt glad för personens skull. Om du läser detta så vet du vem jag menar.

Nej nu ska jag ta och diska. Om en halvtimme är det tunnelbanan och sedan Wahlgrens värld som jag och William tittar på varje torsdag.

Utmattningssyndrom – Blombud från cheferna/min arbetsplats.

Madeleine Stenberg 2 november, 2016 42 Kommentarer

Idag efter jag varit ute och tagit min dagliga promenad i snökaoset som Dalarnas tidningar vill kalla den lilla mängd snö som fallit ner i Falun i två dagar, ringde telefonen. Jag svarade och det var då Interflora som meddelade att de skulle komma med ett blombud under dagen. Jag blev så klart väldigt förvånad men också nyfiken.

Jag och William låg båda i soffan och tittade på Netflix och filmen Marmaduke när det ringde på dörren. Så jag öppnade och där stod alltså ett blombud. Hur fint var inte det? Jag öppnade och i var en jättefin bukett med blommor från mina chefer och jobbet med texten Krya på dig och mina chefers namn. Hur fint var inte det? Jag blev verkligen jätteglad, är det något man verkligen behöver som sjukskriven är det ett tecken från sin arbetsplats för mycket i sjukdomsbilden framför allt med utmattningssyndrom är skamkänslor.

Det är just det där sista ordet jag tänka skriva några rader till om till er. Det här med skamkänslor, att jobba sig sjuk samtidigt som arbetet är sådan stor del av ens liv är ett hårt slag. Man vill ogärna träffa människor, dels för att man helt enkelt inte orkar man är ju psykiskt och fysiskt trött och möten tar på kropp och själ. Men också för man känner en skam och tankar som ”Vad tänker nu mina kollegor om mig”, ”Vad tänker mina vänner om mig”, Jag vet inte hur många gånger jag ställt mig frågan ”Folk tror säkert inte att jag är sjuk”. Det är så mycket lättare att förstå att någon som fått en kroppsskada är sjukskriven, än det är att förstå vad som händer på insidan av en människa.

På insidan ser du inget av en person. Man kan ju gissa att någon är trött, eller att personen nog ser lite ledsen ut. Men man kan aldrig veta vad som sker på insidan. Det kommer oftast som en chock för alla i närheten när någon blir sjuk på insidan för att det helt enkelt inte syns. Dessutom är det inte som att det heller är speciellt socialt accepterat att springa runt och berätta hur förbannat dåligt man mår. Utan man svarar ju med ord som ”Jag mår bra, och du?” fast man hör sig själv ljuga.  Det är dessutom så att OM man öppnar sig över sitt psykiska mående för någon, så kommer man oftast mötas av försvar i form av ”Då bestämmer man sig för att må bra, och så mår man bra.” Eller ”Jag har mått ännu sämre än så där”, eller favoriten ”Jag har en vän med obotlig sjukdom tänk hur henom mår”.

Jag tror inte att människor som svarar så här på något vis gör eller handlar fel. Jag har kommit ganska långt i mitt liv och vet att människor har olika livserfarenheter och att många rädslas att lyssna på problem. Några av oss, som jag till exempel lyssnar på problem och ibland för mycket, det är en del i min personlighet. Men jag pratar ogärna om mina egna problem eftersom jag lärt mig att det inte är socialt acceptabelt att diskutera när livet är skit.

Varför tänker ni då, skriver hon om utmattningssyndrom? Och det är nog lite hit jag vill komma. Att ventilera mina tankar och öppna upp min själ är ett behov jag har. Trots att jag inte pratar ut med alla människor och delar med mig av varje detalj i mitt liv muntligt finns behovet att få ut det i skrift. Det är min ventil, min oas, mitt sätt att få ur allt det som jag inte förmår mig själv att yttra i tal. Då är det så mycket lättare i text.

Idag kommer min text i olika format, en glädje i början för dessa fina blommor. Där jag berättar om varför det är så viktigt att uppskatta sin sjuka personal eller sina sjuka kollegor. Hur hjärtat värms och man går ett steg mot glädjen, och finner styrkan. Glöm inte era sjuka kollegor, det era kollegor behöver är en blomma och lite choklad som jag fick. En kram och ett tecken på att det blir bättre. Du som vän, kollega, anhörig, granne, medmänniska behövs för den som mår dåligt. Du är en viktig del i en annan människas liv. Glöm aldrig det, det är en lärdom jag kommer ta med mig för framtiden. När jag kommer möta andra människor som är där jag befinner mig idag. I en framtid där jag mår bättre.

Tusen tack för denna fina bukett och chokladen. Den ger mig glädje och peppning för att bli frisk. <3